Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kitty fäste en förskrämd och frågande blick på
Varenjkas ansikte.
— Ja, ett annat, — sade hon hastigt och vände bladen,
snabbt uppfattande, att något visst måste vara förbundet
med detta stycke.
— Nej, — inföll Varenjka och lade med ett leende sin
hand på notbladen, — nej, vi kan sjunga det, — och hon
sjöng lika lugnt, kallt och fulländat som förut.
Då hon slutat, framförde alla åter sitt tack till henne
och gingo för att dricka te. Kitty och Varenjka gingo ut i
en liten trädgård, som låg invid huset.
— Inte sant, ni har något minne förbundet med den
där visan? — sade Kitty. — Säg inte vad, — tillade hon
hastigt, — säg mig bara, om jag inte gissat rätt!
— Nej, varför så? Nå, jag skall säga det, — sade
Varenjka rättframt och fortsatte utan att vänta på svar: —
ja, det är ett minne och det har varit ett av mina svåra.
Jag har hållit av en man, och jag brukade sjunga detta
stycke för honom.
Kitty såg tigande på Varenjka med stora uppspärrade
ögon.
— Jag tyckte om honom, och han tyckte om mig, men
hans mor var emot det, och han gifte sig med en annan.
Han bor nu inte långt från oss, och jag ser honom ibland.
Ni har väl inte tänkt, att jag också haft en roman? — sade
hon, och i hennes vackra ansikte flammade det till en glimt
av en eld, som en gång, det kände Kitty på sig, hade helt
upplyst hennes varelse.
— Skulle jag inte ha tänkt det? Om jag vore man,
skulle jag inte kunna älska någon annan, sedan jag sett er.
Jag kan bara inte förstå, hur han för att göra sin mor till
lags kunde glömma er och göra er olycklig, — han hade
inget hjärta.
— O, nej, han är en mycket bra människa, och jag är
visst inte olycklig, tvärtom, jag är mycket lycklig. Nå,
vi skall väl inte sjunga mer? — tillade hon och vände om
tillbaka.
— Vad ni är god, vad ni är god! — utropade Kitty.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
