Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hejdade henne och kysste henne. — Om jag bara i någon
liten mån kunde likna er!
— Varför skulle ni vara lik någon annan? Ni är bra som
ni är, — sade Varenjka med sitt milda och trötta leende.
— Nej, jag är inte alls bra. Nå, men säg mig... Vänta,
låt oss sitta ned ett slag, — sade Kitty och fick henne
åter att sätta sig ned bredvid sig på en bänk. — Säg mig,
är det inte kränkande för er att tänka, att en man har
försmått er kärlek, att han inte velat?
— Han har inte försmått den, jag tror, att han älskade
mig, men han var en undergiven son...
— Ja, men om han inte gjort det för att följa en moders
vilja, utan självmant? — sade Kitty, kännande, att hon var
på väg att förråda sin egen hemlighet och att hennes ansikte,
som brände till rodnande av blygsel, redan förrått henne.
— Då hade han handlat illa och jag skulle inte längre
bry mig om honom, — svarade Varenjka, som tydligen
förstod, att saken icke längre rörde henne, utan Kitty.
— Men det kränkande däri? — sade Kitty. — Sådant
kan man inte glömma, det är omöjligt, — sade hon och
mindes den blick hon riktat mot Vronskij på sista balen,
då musiken slutade.
— Vari skulle väl det kränkande bestå? Ni har väl
inte handlat illa?
— Sämre än illa, — nesligt.
Varenjka skakade på huvudet och lade sin hand på
Kittys.
— Vari skulle det nesliga ligga? — sade hon. — Ni har
ju inte kunnat säga en man, som visat sig likgiltig för er, att
ni älskade honom?
— Naturligtvis inte. Jag har aldrig sagt ett ord, men
han visste det. Nej, nej, men det finns blickar, det finns
olika sätt att vara. Levde jag i hundra år, skulle jag inte
kunna glömma det.
— Hur då? Jag förstår inte. Det viktiga är, om ni
älskar honom fortfarande eller inte, — sade Varenjka, gående
rätt på sak.
— Jag avskyr honom. Jag kan inte förlåta mig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
