- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
314

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XXXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag vet inte, om ni erinrar er mig, men jag måste
göra mig påmint för att tacka för er godhet mot min dotter,
— sade han till henne och lyfte på hatten, som han behöll
kvar i handen.

— Furst Alexander Stjerbatskij, — sade madame Stahl
och lyfte mot honom sina ljusblå ögon, i vilka Kitty märkte
ett uttryck av misshag. — Det gläder mig. Jag har fäst
mig så vid er dotter.

— Är er hälsa alltjämt lika dålig?

— Ja, nu har jag blivit van vid det, — sade madame
Stahl och presenterade fursten för den svenske greven.

— Men ni har inte ändrat er mycket, — sade fursten
till henne. — Det är nu en tio eller elva år sedan jag hade
äran träffa er.

— Ja, Herren ger korset och han ger krafter att bära
det. Ofta undrar jag, varför fortsätter då detta liv?...
Inte på den sidan! — vände hon sig misslynt till Varenjka,
som icke hade stoppat filten om hennes ben så som den
skulle ligga.

— Sannolikt för att få göra det goda, — sade fursten med
en glimt i ögat.

— Därom tillkommer det inte oss att döma, — sade fru
Stahl uppfattande uttrycksnyansen i furstens ansikte. —
Nå, kära greve, ni skickar mig då boken? Jag vore mycket
tacksam, — vände hon sig till den unge svensken.

— Å! — utropade fursten, som fått syn på översten från
Moskva, som stod ett stycke därifrån. Han tog avsked
av madame Stahl och begav sig åtföljd av sin dotter bort
till denne.

— Ja, så ter sig vår aristokrati, furste! — utbrast
spetsigt översten från Moskva, som var en smula gramse på fru
Stahl, därför att han icke blivit bekant med henne.

— Alltjämt densamma, — svarade fursten.

— Har ni varit bekanta redan före hennes sjukdom,
furste, jag menar, innan hon blev så sjuk, att hon måste
ligga.

— Ja. Jag var med på den tiden, då hon intog bädden,
— sade fursten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free