Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omdömen och bilda nya. Med Sergej Ivanovitj var det tvärtom.
Alldeles på samma sätt, som han höll av och berömde
lantlivet i motsättning till det liv han ogillade, höll han av
folket i motsättning till den klass av människor, som han
ogillade, och likaledes trodde han sig känna folket som
något olika människor överhuvud. I hans metodiska förstånd
fixerades bestämda former för folkligt liv, till en del
härrörande från iakttagelser av det faktiska folklivet, men
företrädesvis uppkomna genom en antites. Han ändrade aldrig
sin åsikt om folket eller sitt känsloförhållande till det.
I de dispyter, som uppstodo mellan bröderna vid deras
bedömande av folket, brukade Sergej Ivanovitj ligga över
sin bror just tack vare det, att Sergej Ivanovitj hade redan
klart fastställda åsikter om folket, dess karaktär, dess
egenheter och tycken. Konstantin Levin däremot hade ingen
fastställd och orubblig uppfattning och blev därför vid
dispyterna ertappad med att råka i motsägelse med sig själv.
För Sergej Ivanovitj var hans yngste bror en präktig
gosse med hjärtat på rätta stället — han brukade om detta
ett franskt uttryck —, men med ett förstånd, som fast det
var rätt så piggt dock var underkastat stundens inflytelser
och därför överfyllt av motsägelser. Med den äldre broderns
nedlåtenhet brukade han allt emellanåt för Konstantin
klarlägga tingens sammanhang, men kunde icke erfara
någon tillfredsställelse av att disputera med honom, därför
att han hade alltför lätt att avväpna sin motståndare.
Konstantin Levin såg i sin bror en man av betydande
förståndsbegåvning och bildning, nobel i detta ords högsta
bemärkelse och därtill ägande förmåga att verka för det
allmänna bästa. Men i djupet av sin själ — och detta kände
han ju oftare, ju äldre han blev och ju närmare han lärde känna
sin bror — sade honom en ingivelse, att denna förmåga
att verka för det allmänna bästa, som han själv kände sig
helt blottad på, måhända ej i allo var ett positivt gott,
utan tvärtom en brist på något visst, icke en brist på goda,
hederliga, ädla tycken och syften, men en brist på livskraft,
på vad man kallar hjärta, på den impuls, som får människan
att bland otaliga livsvägar, som erbjuda sig, utvälja en enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
