Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och önska blott ett. Ju närmare han lärde känna sin bror,
desto tydligare märkte han, att Sergej Ivanovitj och många
andra för det allmänna bästa verksamma män icke av sitt
hjärta hade förts fram till sin kärlek till detta, utan genom
sitt förstånd kommit till den slutsatsen, att det var något
gott att sysselsätta sig med detta och blott av denna orsak
slagit sig på det. I denna förmodan stärktes Levin
ytterligare därigenom att han märkte, att hans bror ingalunda
med större hängivenhet omfattade frågorna om det
allmänna bästa och själens odödlighet än intressena för ett
parti schack eller den sinnrika konstruktionen hos en ny
maskin.
Dessutom fann sig Konstantin Levin icke riktigt väl
tillsammans med sin bror ute på landet även av den orsak, att
Levin på landet, särskilt under sommaren, ständigt var
upptagen av lantbruket, så att den långa sommardagen knappt
ville räcka till för att utföra allt, som var av behovet
påkallat, — Sergej Ivanovitj däremot hade bara att vila sig.
Men fast han nu hade en viloperiod, det vill säga icke
arbetade på författandet av något verk, var han dock så van
vid intellektuell verksamhet, att han ständigt fann ett nöje
i att i vacker och koncis form uttrycka de tankar, som föllo
honom in, och tyckte om att ha någon som hörde på. Den
åhörare, som naturligast erbjöd sig och som han vant sig
vid, var brodern. Och på grund härav hade Konstantin
svårt att lämna sin bror ensam, trots det rättframma
vänskapsförhållande, som rådde dem emellan. Sergej
Ivanovitj tyckte om att lägga sig ned i gräset i solskenet och
sedan ligga och lättjefullt prata medan värmen stekte.
— Du kan inte tro, — brukade han säga till sin bror,
— vad jag njuter av denna lillryska lättja. Ingen tanke
stiger opp i huvudet, om man också rullade det som ett
klot.
Men Konstantin Levin tyckte, att det var tråkigt att
sitta och höra på, huvudsakligen därför att han visste, att
man i hans frånvaro kunde ge sig till att köra ut gödsel
dit den icke skulle eller breda ut den på Gud vet hur
olämpligt sätt, om han icke såg till arbetet. Man kunde glömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
