- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
330

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blivande skördens beskaffenhet avgjordes, då redan
omsorgerna för nästa sådd började och slåttern snart skulle
begynna, då rågen helt gått i ax och grågrön i vinden
vaggade sina ännu lätta toppar, då den gröna, sent sådda
havren uppblandad med gulaktigt gräs ojämnt börjat komma
upp, då det tidiga bovetet höll på att gå i blom bredande
ut sig över marken, då de av kreaturens fötter stenhårt
tilltrampade trädesfälten, där plogen hade svårt att gå fram,
ännu lågo halvt oupplöjda, då den torkade åkergödseln i
den rodnande aftonen blandade sin ånga med
honungsdoften från det friska gräset och de på lien väntande ängarna
i all sin ymnighet vaggade som ett hav mellan dalsänkorna,
där stjälkar av bortrensad ängssyra lågo i svarta högar.

Det var den tid, då i lantbruksarbetet en viss vilopaus
inträder strax före den varje år regelbundet återkommande
skördetiden, som vart år på nytt tar folkets hela
arbetskraft i anspråk. Den blivande skörden såg vacker ut, och
det var klara, heta sommardagar med korta daggfriska
nätter.

Bröderna måste köra genom en skog för att komma
fram till ängarna. Sergej Ivanovitj satt under hela färden
försänkt i beundran över skönheten i skogens yppiga
lövverk och utpekade för brodern än en gammal lind, som
stod färdig att slå ut i blom och vars åt skuggsidan vända
dunkla bladskrud var översållad med gula färgklickar av
unga stipler, än på träd med smaragdgrönt glänsande nya
årsskott. Konstantin Levin tyckte icke om att tala eller
höra talas om naturskönheten. Orden liksom togo bort för
honom skönheten hos det han såg. Han nickade
instämmande åt brodern, men gled ofrivilligt in i tankar på annat.
Då de kommit ut ur skogen togs hela hans uppmärksamhet
i anspråk av ett fält på en backsluttning, vilket legat i träde
och nu här och där lyste med gulgrönt gräs, bitvis låg
inrutat och på sina ställen redan var upplöjt. Fram över
fältet drog en rad av arbetsvagnar. Levin räknade dem
och kände sig belåten över att nu så mycken gödsel, som
behövdes, skulle bli forslad ut dit och vid anblicken av
ängarna kom han att tänka på den förestående slåttern.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free