Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Den är färdig, patron. Skarp som en rakkniv, den
skär som av sig själv, — sade Tit och tog med ett brett
leende av sig mössan och räckte sin husbonde lien.
Levin tog lien och provade den. Efter att ha blivit
färdiga med sin sträcka kommo slåtterkarlarna den ene efter
den andre muntra och svettiga upp på vägen och hälsade
leende på husbonden. Alla betraktade honom, men ingen
sade något, tills en storväxt gubbe i fårskinnströja med ett
rynkigt slätrakat ansikte kom upp på vägen och vänd till
Levin yttrade:
— Ja, patron, har en tatt Skam i båten, får en ro’n i
land! — Och Levin hörde ett dämpat skratt bland
skördefolket.
— Jag skall försöka att inte bli efter, — sade han och
ställde sig bakom Tit i avvaktan på att arbetet åter skulle
begynna.
— Vi får se, — sade gubben.
Tit lagade så, att det blev ledig plats bredvid honom, och
Levin gjorde följe med Tit. Gräset, som nu skulle slås,
var lågt och växte längs vägkanten. Levin, som på länge
icke hade hanterat en lie och var besvärad av alla blickar
han märkte riktade på sig, slog till en början rätt illa, fast
han svängde lien med kraftiga slag. Bakom sig hörde han
röster:
— Han håller lien illa, handfästet är för högt opp. Se,
så han får huka sig, — sade någon.
— Han borde ta i bättre med övre delen av eggen, —
sade en annan.
— Å nej, det går inte illa, den skär ju bra, — inföll
den storväxte gubben. — Se, hur han går på... Gör
man för vida slag, blir man trött... Men en husbonde
måste ligga i — han anstränger sig ju för sig själv! Men
vad han lämnar mycket oskuret efter sig. För sånt har en
annan fått sina slängar.
Gräset började nu bli mjukare, och Levin skred tyst fram
vid Tits sida ansträngande sig att slå så bra som möjligt
och hörde på vad som pratades utan att bry sig om att svara
något. Man hade kommit ungefär en hundra steg framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
