Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tit gick bara på utan att hejda sig för ett enda ögonblick
och utan att visa spår av någon som helst trötthet. Men
Levin började bli rädd för, att han icke skulle kunna hålla
ut, så trött kände han sig.
Han kände, att han nu slog med uppbjudande av sina
sista krafter och var besluten att bedja Tit göra ett
uppehåll. Men i detsamma stannade Tit självmant i arbetet,
böjde sig ned och tog upp en grästapp, torkade av lien och
började bryna den. Levin sträckte på sig och såg sig
omkring, medan han pustade ut. Bakom honom gick en bonde,
som tydligen också blivit trött, ty han höll genast upp,
stannade innan han hunnit upp Levin och började bryna
sin lie. Tit brynte både sin och Levins lie, och så gingo de
på vidare.
Nästa tag de arbetade upprepades detsamma. Tit gick
framåt och slog i ett sträck utan uppehåll och utan tecken
till trötthet. Levin gjorde följe och ansträngde sig att ej
bli efter kännande sig allt tröttare och tröttare, tills det
kom en minut, då han kände att krafterna höllo på att
ta slut, men just då stannade Tit för att bryna.
Så gick första omgången. Den långa sträckan hade varit
mycket tröttsam för Levin. Men då man var färdig med
sträckan och Tit med lien kastad över axeln med sävliga steg
gick tillbaka i de spår, som hans klackar lämnat i den mark,
där han nyss gått fram, och Levin gjorde honom sällskap
längs den fåra han slagit, hade han en härlig känsla, trots
att svetten lackade nedför hans ansikte och droppade från
näsan, och hela ryggen var så blöt, som om den doppats
i vatten. Han var särskilt glad över att han nu visste, att
han kunde hålla ut.
Levins tillfredsställelse grumlades blott därav att hans
sträcka just icke var vidare bra slagen. »Jag skall inte
svänga fullt så häftigt med armarna utan lägga in mer kraft
i överkroppen i dess helhet», tänkte han, jämförande Tits
regelrätt avmejade sträcka med sin egen, som låg där ojämn
och oordentlig.
Då de gingo första sträckan, som var mycket lång, hade
Tit efter vad Levin kunde märka gått på särskilt hastigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
