Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
troligen på grund av att han hade lust att sätta husbonden
på prov. De följande sträckorna var det lättare, men Levin
måste i alla fall spänna alla sina krafter för att hålla samma
fart som bönderna.
Han tänkte ingenting, hade ingen annan önskan än att
slippa bli efter bondkarlarna och att kunna utföra sitt
arbete så bra som möjligt. Han hörde blott liarnas vinande
och såg framför sig Tits raka gestalt, som ständigt flyttade
sig vidare, halvkretsen, som hans egen lie gjorde, gräset
med blommande toppar, som långsamt böljande böjde sig
för den skärande eggen, och långt framför sig skymtade han
slutet på sträckan, där vilostunden väntade.
Utan att förstå, vad det var och varifrån det kom,
erfor han plötsligt mitt i arbetet en angenäm känsla av kyla
på sina svettiga skuldror. Då han så stannade för att bryna
lien, såg han upp mot himlen. Ett tungt, lågt gående moln
hade kommit dragande förbi och ett fint duggregn föll.
Några av bönderna gingo bort till sina avkastade rockar
och drogo på sig dem, andra såsom fallet var med Levin
ryckte muntert på axlarna åt den angenäma uppfriskningen.
Än en sträcka och åter en gick man fram. Man fick
slå ställen med högt och ställen med kort gräs, bitar, där
gräset var dåligt, och andra, där det var bra. Levin
förlorade allt begrepp om tid och visste verkligen icke, om det
var sent eller tidigt på dagen. I hans arbetsförmåga
började det nu inträda en förändring, som beredde honom en
stor njutning. Mitt under mödan kom det över honom
minuter, under vilka han glömde bort vad han förehade,
och han fick en känsla av lätthet, och vid dessa tillfällen
blev hans sträcka nästan lika jämnt och vackert slagen
som Tits. Men så fort han erinrade sig, vad han förehade,
och började anstränga sig att göra sin sak ännu bättre,
genast kände han arbetet tynga sig, och gräset blev illa
avmejat.
Åter hade han slagit en sträcka och stod färdig att börja
med en ny, då han såg Tit upphöra i arbetet och gå bort
till gubben och tyst säga något till honom. Båda blickade
upp mot solen. »Vad kan de tala om och varför håller de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
