Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänka sig för, då man hade att avmeja något slingrigt ogräs
eller stråna på en större tuva.
Gubben gjorde detta med lätthet. Kom han till en
upphöjning i marken, ändrade han liens rörelse och avmejade
försiktigt med små korta slag tuvan från bägge sidor, än
med spetsen och än med övre delen av eggen. Och medan
han gjorde detta, hade han blicken öppen för allt, som kom
i hans väg. Än ryckte han av ett bär och åt upp det eller
bjöd det åt Levin, än slängde han med liespetsen undan en
murken gren, än tittade han på ett vaktelbo, ur vilket
honan flugit upp rakt framför lien, än fångade han en ormslå,
som råkat komma i närheten av honom, och lyfte upp den
spetsad på lien som på en gaffel, visade den för Levin och
kastade undan den.
Men både för Levin och ynglingen, som följde efter,
voro dessa ändringar i rörelsen svåra att utföra. Då båda
kommit in i en viss energiskt fortsatt rörelse, voro de så
ivrigt i farten med arbetet, att de icke förmådde ändra
armarnas svängning och samtidigt ge akt på vad som kom
i deras väg.
Levin märkte icke, hur tiden flög fram. Om någon hade
frågat honom, hur länge slåtterarbetet nu hade hållit på,
skulle han ha sagt, att det varat så där en halvtimme, men
det led redan mot middagstiden. Då man skulle börja med
en ny sträcka, gjorde gubben Levin uppmärksam på en del
gossar och flickor, som ännu knappt synliga från olika håll i
det höga gräset eller på landsvägen kommo gående fram
mot slåtterfolket med händerna nedtyngda av brödknyten
och kvasskrus, tillproppade med tygtrasor.
— Se, nu kommer småkrypet! — sade gubben och
pekade bort mot barnen och skuggande med händerna såg
han mot solen.
Man slog ytterligare två sträckor. Gubben stannade.
— Nå, patron, nu får vi allt äta middag! — sade han i
bestämd ton. Slåtterkarlarna gingo ned till floden och
begåvo sig så tvärs över de nyslagna hösträngarna bort till
sina rockar, bredvid vilka barnen, som kommit med deras
middagsmat, sutto och väntade på dem. Bönderna samlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
