Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men snart fattade de mod och började prata och vunno
strax Darja Alexandrovnas hjärta genom den beundran för
barnen, som de oförställt gåvo uttryck åt.
— Å, du lilla raring, vit och fin som socker, — sade en
av dem hänryckt om Tanja, och så ruskade hon på huvudet
— Men mager är hon...
— Ja, hon har varit sjuk.
— Och du, har de badat dig med, — sade en annan
till lillen.
— Nej, han är bara tre månader, — svarade Darja
Alexandrovna med stolthet.
— Nej, men tänk!
— Och har du några barn?
— Jag har haft fyra, två lever än: en gosse och en
flicka. Hon blev avvand före fastan i år.
— Och hur gammal är hon?
— Hon är på andra året.
— Varför har du ammat henne så länge?
— Det är bruk här: tre fastor får gå...
Och de kommo in på ett samtal, som synnerligen
intresserade Darja Alexandrovna: om hur kvinnan haft det, då
hon födde, om de sjukdomar, som barnet haft, om var
hennes man befann sig och om han ofta vistades hemma.
Darja Alexandrovna hade riktigt svårt att skiljas från
bondkvinnorna, så underhållande tyckte hon det var att
samtala med dem, så mycket hade hon av gemensamt
intresse med dem. Och allra angenämast var det för Darja
Alexandrovna, att hon tydligt kunde märka, att dessa
kvinnor framför allt skänkte sin beundran åt att hon hade så
många barn och att de voro så rara. Bondkvinnorna
narrade också Darja Alexandrovna att skratta och förargade
den engelska sällskapsdamen, som gav anledning till ett
för henne själv obegripligt fnitter. Efter att ha beskådat
engelskan, som sist av alla fullbordade sin klädsel, kunde
en av de yngre bland bondkvinnorna ej avhålla sig från att
fälla en högljudd anmärkning, då hon såg utländskan dra
på sig sin tredje kjol. »Isch, vad du vrider och vränger, du
blir visst aldrig färdig!» sade hon, och alla brusto ut i skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
