- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
368

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IX - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon hade nu tack vare Matrjona Filimonovna fått sina
hushållsangelägenheter ordnade på ett sådant sätt, att hon
icke hade lust att företa någon ändring i dem, och dessutom
hade hon ingen tilltro till Levins kunskaper i
lanthushållning. Resonemanget om att kon var en maskin för
åstadkommande av mjölk väckte hennes misstro. Det syntes
henne, som om dylika resonemang blott skulle verka
störande på skötseln av ett lanthushåll. Då var det i hennes
tycke betydligt enklare, att efter Matrjona Filimonovnas
anvisning ge Pestrucha och Bjelopacha mer foder och sörpa
och se till att icke kocken bar bort alla skulorna ur köket för
att ge den åt tvätterskans ko. Det var klara linjer.
Resonemang om mjölföda eller gräsföda var något som syntes
henne dimmigt och tvivelaktigt. Och först och främst —
hon hade nu lust att prata om Kitty.

X.



— Kitty skriver till mig, att det är ingenting som hon
så längtar efter som enslighet och lugn, — sade Dolly sedan
det för en stund inträtt ett avbrott i samtalet.

— Och hur står det till med hennes hälsa, är den bättre?
— frågade Levin med oro.

— Gud ske lov, hon har blivit alldeles bra. Jag har
nu aldrig trott, att hennes bröst var angripet.

— Ack, vad det gläder mig! — sade Levin och det
föreföll Dolly, som om det kom något rörande hjälplöst i hans
anletsdrag, då han sagt detta och tyst såg på henne.

— Hör nu, Konstantin Dmitritj, — sade Darja
Alexandrovna med sitt godlynta, en smula raljanta leende, —
varför är ni ond på Kitty?

— Jag? Jag är visst inte ond, — sade Levin.

— Jo, ni är ond. Varför kom ni varken till oss eller till
mina föräldrar, då ni var i Moskva?

— Darja Alexandrovna, — sade han och blev röd ända
upp i hårfästet, — jag är rent förvånad över, att ni med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free