Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon varit äldre... Jag till exempel skulle försatt i samma
ställning som hon inte ha kunnat känna någon tvekan. Han
har alltid varit mig motbjudande, och det gick också som
jag anade.
Levin kom att tänka på Kittys svar. Hon hade sagt:
nej, det kan inte ske...
— Darja Alexandrovna, — sade han torrt, — jag
uppskattar ert förtroende för mig. Jag tror dock, att ni tar
fel. Men om jag har rätt eller inte, åstadkommer i alla
fall denna stolthet, som ni så föraktar, att för mig varje
tanke på Katerina Alexandrovna är en omöjlighet... ni
förstår, det är omöjligt.
— Jag vill bara tillägga en sak till: ni förstår ju, att
jag talar om en syster, som jag älskar som ett av mina egna
barn. Jag säger inte, att hon älskar er, jag har bara velat
säga, att det avslag, hon den gången gav, ingenting bevisar.
— Skulle jag inte veta! — sade Levin och reste sig
häftigt. — Om ni visste, vad ni gör mig ont! Det är alldeles
detsamma, som om ett barn dött för er, och man sade till er:
det skulle kunna vara vid liv, och ni skulle kunnat glädja
er åt det. Men det är dött, dött, dött...
— Vad ni är löjlig, — sade Darja Alexandrovna med
ett sorgmodigt leende vid åsynen av Levins upprördhet. —
Ja, det börjar nu bli allt mer och mer klart för mig, —
fortsatte hon eftertänksamt. — Och ni kommer väl inte hit,
när Kitty är här.
— Nej, jag kommer inte. Naturligtvis skall jag inte
fly undan för Katerina Alexandrovna, men — då jag så
kan — skall jag söka befria henne från obehaget av min
närvaro.
— Ni är sådan, att det är omöjligt att inte le åt er, —
gentog Darja Alexandrovna med en öm blick på hans
ansikte. — Nå, gott, det får vara som om vi aldrig talat om
detta. — Vad vill du, Tanja? — sade Darja Alexandrovna
på franska till dottern, som kommit fram till dem.
— Var är min spade, mamma?
— Jag talar franska, tala du det med.
Flickan sökte säga på franska vad hon nyss sagt, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
