- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
376

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XI - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lassa upp en hövolm. Ivan Parmenov stod i vagnen och tog
emot höet, bredde ut det i vagnen och stampade till det
allt efter som det i väldiga bingar flinkt langades upp till
honom av hans vackra hustru, först fångvis med armarna
och sedan med användande av en hötjuga. Den unga
bondkvinnan arbetade skickligt, lätt och muntert. Det grova,
hoptovade höet lät sig icke med ens tas på gaffeln. Hon
makade det därför först tillrätta, stack så in gaffeln och
pressade sig därpå med en snabb och smidig rörelse mot
denna med hela tyngden av sin kropp och rätade så med
ens på sin av en röd gördel omslutna rygg, sköt ut det
fylliga bröstet under det vita lintyget och slängde höbingen
med ett säkert grepp av bägge händerna om tjugan högt
upp på vagnen. Synbarligen i syfte att bespara henne allt
onödigt besvär fångade Ivan skyndsamt med vitt utbredda
armar den ankommande bingen och fördelade den så i
vagnen. Då hon med en tjuga räckt upp det sista av höet,
skakade hustrun av sig hösmolk, som fastnat på halsen,
makade tillrätta den röda huvudduken, som glidit ned över den
vita, än ej solbrynta pannan och kröp så under vagnen för
att binda fast lasset. Ivan gav henne anvisning om hur
hon skulle fästa trossen vid vagnsbommen och skrattade
högljutt åt något, som hon sade. I bådas ansiktsuttryck
stod att läsa en stark, ung och nyvaknad kärlek.

XII.



Lasset var fastsurrat. Ivan hoppade av och tog och
ledde vid betslet den stadiga, välnärda hästen. Hustrun
kastade räfsan upp på vagnen och begav sig med raska steg
och svängande med armarna bort till de andra
bondkvinnorna, som slutit sig samman för att sjunga. Ivan körde
upp på vägen och gjorde där följe med de andra vagnarna.
Efter dem kommo kvinnorna vandrande med räfsorna på
axeln grällt lysande i sina färgstarka dräkter under sång av
klangfulla, muntra röster. En grov, oskolad kvinnoröst
stämde upp en visa och sjöng den ända till refrängen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free