Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reda för mig nu, — sade han till sig själv. — Jag skall
komma till klarhet senare. Ett är säkert, att denna natt
har avgjort mitt öde. Allt, vad jag tidigare drömt om lycka
och äktenskap, är tomma fantasier, det är inte det rätta, —
sade han till sig själv. — Allt är betydligt enklare och
bättre...»
»Så vackert! — tänkte han och såg upp mot en bildning
av vita fjädermoln, vilken glittrande alldeles som ett
pärlemoskimrande musselskal befann sig rakt över hans huvud
mitt på himlen. — Vad allt är härligt denna härliga natt!
Och hur har denna mussla hunnit bilda sig? Alldeles nyss
betraktade jag himlen, och det fanns blott två vita
strimmor på den. Ja, lika oförmärkt har också min syn på livet
ändrat sig!»
Han lämnade ängen och begav sig längs stora
landsvägen bort mot byn. En vindkåre blåste upp och det
började bli gråkulet och dystert. Det var den mulna stund, som
vanligen föregår själva gryningen, ljusets fullständiga seger
över mörkret.
Huttrande i kylan gick Levin raskt framåt med blicken
riktad mot marken. »Vad nu? Vem är det som kommer
åkande», tänkte han vid ljudet av pinglande bjällror och såg
upp. På fyrtio stegs avstånd kom körande fram emot honom
på samma breda väg, där han gick, en med fyra hästar
förspänd resvagn. Hästarna, som drogo tistelstången, tryckte
sig hårt upp mot denna, men den skicklige körsvennen,
som satt snett på kuskbocken, styrde så att tistelstången
höll sig längs ett hjulspår och vagnen rullade fram där
marken var jämn.
Levin lade blott märke till detta och utan att närmare
tänka på vem som kom farande kastade han en förströdd
blick på ekipaget.
Inne i vagnen slumrade i ett hörn en gammal dam och
vid fönstret satt en synbarligen nyvaknad ung flicka och
höll med båda händerna tag i banden på en vit huva. Ljus
och tankfull, helt fylld av ett av Levin anat underbart inre
liv, såg hon förbi honom bort mot den gryende
morgonglöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
