- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
384

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liv för fara. Då han nått framgång och en tryggad ställning
i livet, hade han dock, redan för länge sedan, glömt av
denna känsla, men det att han en gång haft denna känsla
gjorde sitt till, och rädslan för den egna klenmodigheten var
så stark, att Alexej Alexandrovitj länge och från alla sidor
övervägde tanken på en duell och njöt därav, trots han på
förhand visste, att han under inga omständigheter skulle
komma att inlåta sig på något sådant.

»Utan tvivel är vår samfundsordning ännu så rå — vårt
land är inte något England, — att av synnerligen många»,
— och bland dessa befunno sig många personer, vilkas
omdöme Alexej Alexandrovitj satte särskilt värde på, —
»duellen ännu betraktas som något gott. Men vad resultat kan
nås därmed? Låt oss anta, att jag utmanar honom på duell»
— fortsatte Alexej Alexandrovitj för sig själv och kunde
livligt föreställa sig den natt han skulle tillbringa efter denna
utmaning och såg den mot sig riktade pistolen och darrade
till och begrep, att han aldrig skulle företa sig något i den
stilen, — »låt oss anta, att jag utmanar honom på duell.
Låt oss anta, att man instruerar mig i vad som därtill hör»
— fortsatte han, — »man ställer upp oss, och jag trycker av»,
— sade han till sig själv och blundade med ögonen, — »och
följden blir att jag dödar honom», — sade Alexej
Alexandrovitj till sig själv och skakade på huvudet för att jaga bort
dessa oförståndiga tankar. — Vad är det för mening i att
döda en människa för att komma till ett avgörande i ens
förhållande till en brottslig kvinna och den son, man har
med henne? Fordras sådant för att jag skall avgöra, vad
jag skall företa mig med henne? Men vad som är ännu
sannolikare och vad som helt säkert komme att hända är, att
jag blir dödad eller sårad. Det är ännu meningslösare.
Men inte nog med det: att skicka en utmaning till duell
vore från min synpunkt sett en ohederlig handling. Skulle
jag inte på förhand veta, att mina vänner aldrig komme att
tillstädja, att jag duellerade, — man kommer inte att
tillåta, att en statsmans liv, som behöves för Rysslands sak,
utsättes för fara? Vad skulle ske? Jo, att jag, som på
förhand visste, att saken aldrig komme att leda till någon fara,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free