Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje delen
- XIV
- XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexandrovitjs ansikte, då han för sig snabbt nedskrev
en översikt av dessa tankar. Då han klottrat fullt ett ark
papper, reste han sig upp, ringde och avlämnade en
skrivelse ställd till chefen för hans kansli med begäran om att
införskaffa vissa nödiga detaljupplysningar. Efter att ha
rest sig upp och gått ett par slag fram och tillbaka,
tittade han än en gång på porträttet, fick åter en mulen
uppsyn och log föraktfullt. Sedan han läst i boken om de
eugubinska inskrifterna och återupplivat intresset för dem, gick
Alexej Alexandrovitj precis kl. 11 till sängs, och då han i
bädden erinrade sig vad som hänt med hustrun, tedde det
sig för honom redan i en alls icke så mörk dager.
XV.
Ehuru Anna hårdnackat och förbittrat motsade
Vronskij, då han framhöll för henne, att hon befann sig i en
omöjlig belägenhet, ansåg hon dock i djupet av sitt medvetande
detta läge vara falskt och ohederligt och traktade med hela
sin själ efter att ändra det. Då hon i sin makes sällskap
återvände från kapplöpningen, sade hon honom i ett ögonblick
av uppbrusning allt, och trots den smärta hon därvid erfor,
var hon glad däråt. Då mannen hade lämnat henne,
intalade hon sig, att hon var glad, att nu allt skulle avgöras
och att det i varje fall icke längre skulle vara någon lögn och
förställning. Det syntes henne visst, att hennes öde nu skulle
avgöras för alltid. Den kunde komma att föra med sig
åtskilligt med obehag denna nya ställning, men det komme
dock att bli något bestämt, det skulle däri icke komma
att finnas lögn och oklarhet. Den smärta, hon tillfogat sig
själv och sin man genom att utsäga dessa ord, skulle som
vederlag föra med sig, att allt nu skulle komma i ett
bestämt läge, tänkte hon. Hon träffade denna afton samman
med Vronskij, men sade honom ingenting om det som
förefallit mellan henne och hennes man, fast detta ju var
nödvändigt, om förhållandet skulle kunna komma ut ur sin
obestämdhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0399.html
