Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hon följande morgon vaknade, var det första, som
kom för henne i medvetandet, de ord hon yttrat till mannen,
och dessa ord tycktes henne så förfärliga, att hon nu icke
kunde förstå, hur hon kunnat besluta sig för att uttala
dessa grova ord, som nu voro henne så främmande, och
hon kunde icke bilda sig någon föreställning om vad som
skulle bli följden därav. Men orden voro uttalade, och
Alexej Alexandrovitj hade farit sin väg utan att säga något.
»Jag träffade Vronskij, men sade ingenting till honom.
Ännu i det ögonblick, då han gick, ville jag kalla tillbaka
honom och säga det till honom, men jag uppgav tanken,
därför att han måste finna det besynnerligt, att jag inte sagt
honom det med ens. Varför ville jag — och sade ingenting
till honom?» Och som svar på denna fråga göt sig en het
blygselrodnad över hennes ansikte. Hon begrep, vad det
var, som hållit henne tillbaka, hon förstod, att det var
blygsel. Hennes ställning, som i går afton tyckts henne
uppklarad, syntes henne nu icke blott ouppklarad, utan
hopplöst förvirrad. Hon förskräcktes över skammen, som hon
förut icke tänkt på. Då hon nu blott tänkte på vad
hennes man skulle kunna komma att företa sig, föllo de mest
förskräckliga tankar på henne. Det kom för henne, att
kanske strax ett ombud för Alexej Alexandrovitj skulle
komma och jaga henne ut ur huset, att hennes skam skulle
komma att blottställas inför all världen. Hon frågade sig
själv, vart hon skulle bege sig, när hon blivit körd från
hemmet, och fann intet svar.
Då hon tänkte på Vronskij, föll det henne in, att han
icke älskade henne, att han redan började besväras av
henne, att hon icke kunde be att få flytta till honom, och
hon erfor en känsla av fiendskap mot honom för detta. Det
tycktes henne, att de ord, som hon sagt till sin man och
som hon nu ständigt upprepade i sin inbillning, uttalats av
henne inför alla och att alla hört dem. Hon tyckte sig icke
kunna se dem i ögonen, som hon levde samman med. Hon
kunde icke besluta sig för att ringa på tjänsteflickan och
ännu mindre att gå ned och sammanträffa med sin son och
guvernanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
