Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kammarjungfrun, som redan länge stått och lyssnat
vid hennes dörr, kom av sig själv in i rummet. Anna såg
henne frågande i ögonen och rodnade förskrämt. Flickan
bad om förlåtelse för att hon kommit in och sade, att hon
tyckt, att det ringt. Hon bar in en klänning samt ett brev.
Det var en biljett från Betsy, som skrev för att påminna
Anna om att denna dag på morgonen Liza Merkalova och
baronessan Stolz skulle komma på besök till Betsy i
sällskap med sina beundrare, Kaluzjskij och gubben Strjomov,
för att spela ett parti krocket. »Kom hit åtminstone för att
se på, det kan bli en sedelärande studie. Jag väntar alltså»,
slutade hon.
Anna ögnade genom biljetten och suckade tungt.
— Nej, nej, jag behöver ingen hjälp, — sade hon
till Annusjka, som stod och ordnade med flaskorna och
borstarna på toalettbordet. — Gå, jag skall strax kläda
mig och komma ner. Nej, nej, jag vill inte ha någon
hjälp.
Annusjka gick, men Anna kom sig icke för med att kläda
sig, utan blev sittande i samma ställning med sänkt huvud
och slappt hängande armar och skälvde då och då till med
hela kroppen, som om hon velat göra någon rörelse eller
säga något, och domnade så åter av. Gång på gång
upprepade hon: »Min Gud! Min Gud!» Men varken »Gud» eller
»min» hade någon mening för henne. Tanken att i
religionen söka hjälp i sin belägenhet var för henne, trots att
hon aldrig hyst tvivel på den religion, i vilken hon
uppfostrats, lika främmande som att söka hjälp hos Alexej
Alexandrovitj. Hon var på förhand medveten om, att hjälp
hos religionen blott var möjlig under förutsättning att hon
avstod från allt det, som för henne utgjorde livets hela
mening. Hon kände det icke blott tungt och svårt, utan
hon började också gripas av skräck inför ett nytt, aldrig
förr erfaret själstillstånd. Hon kände, hur i hennes själ
allt höll på att klyva sig, liksom föremålen ibland för trötta
ögon synas dubbla. Ibland visste hon icke, vad det var,
hon var rädd för, vad det var, hon önskade. Räddes hon
för och begärde hon det som varit eller det som skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
