Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kunna annat än älska honom?» — sade hon till sig själv,
forskande seende in i hans på en gång förskräckta och glada
blick. — »Skulle han då kunna komma att göra gemensam
sak med sin far för att straffa mig? Skulle han inte känna
medömkan med mig?» Tårar gledo redan nedför hennes
kinder och för att dölja dem, reste hon sig plötsligt och
nästan störtade ut på terrassen.
Efter de sista dagarnas ovädersregn hade det kommit
ett kyligt, klart väder. Trots det skarpa solljuset, som
trängde fram genom det fuktiga lövverket, var det kallt i
luften.
Hon skälvde till på en gång av köld och av en inre
ängslan, som med förnyad kraft grep om henne ute i den friska
luften.
— Gå, gå till Mariette, — sade hon till Serjozja, som
kommit ut efter henne, och hon började gå fram och
tillbaka på terrassens halmmatta. »Skulle de då inte förlåta
mig, skulle de då inte kunna förstå, att allt detta inte kunde
bli annorlunda?» sade hon till sig själv.
Hon blev stående och såg mot de i vinden vaggande
asptopparna, vilkas fuktiga blad skarpt glittrade i det kalla
solljuset, och förstod, att de icke skulle förlåta, att allt och
alla nu komme att bli utan misskund med henne som denna
himmel, denna grönska. Och åter erfor hon förnimmelsen
av att en klyvning försiggick i hennes själ. »Bara inte tänka,
inte tänka», sade hon till sig själv. — »Det gäller att
besluta sig. Vart? När? Vem skulle hon ta med sig? Ja, hon
skulle resa till Moskva, resa redan med kvällståget.
Annusjka och Serjozja skulle följa med och blott det allra
nödvändigaste av hennes saker. Men först måste hon skriva
till sin man och Vronskij.» Hon ilade tillbaka in i huset,
upp på sitt rum, satte sig vid sitt skrivbord och började
ett brev till sin man:
»Efter vad som hänt kan jag inte vidare stanna i Ert hus.
Jag reser bort och tar min son med mig. Jag känner inte
lagen och vet inte, hos vem av föräldrarna han skall stanna
men jag tar honom med mig, därför att jag inte kan leva,
utan honom. Var storsint och låt mig få behålla honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
