Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
furstinnan Tverskajas biljett. Nu ville emellertid Anna i
hopp om att där möjligen träffa Vronskij bege sig dit.
Hon anlände till furstinnan Tverskaja före de andra
gästerna.
Då hon skulle stiga in, fann hon bredvid sig Vronskijs
betjänt, som med sina sorgfälligt utkammade polisonger
liknade en kammarjunkare. Han tog av sig mössan och
blev stående vid dörren släppande henne före sig. Anna
kände igen honom och erinrade sig först nu, att Vronskij i
går hade sagt, att han icke skulle komma. Sannolikt hade
han nu sänt en biljett med underrättelse härom.
Medan hon i tamburen tog av sig kappan, hörde hon,
hur betjänten, som till och med uttalade sina r som en
kammarjunkare, sade: »från herr greven till furstinnan», då han
lämnade fram biljetten.
Hon ville fråga honom om var hans herre var. Hon ville
vända tillbaka och skicka ett brev till Vronskij för att få
honom att komma eller också själv fara till honom. Men
ingendera av dessa tre impulser fick hon möjlighet att
följa. Framför sig hörde hon redan de ringningar, som
bebådade hennes ankomst, och såg furstinnan Tverskajas
betjänt stående redan till hälften vänd mot henne vid den
öppnade dörren, avvaktande hennes inträde.
— Furstinnan är i trädgården, hon skall strax få bud.
Var så god och stig ut i trädgården, om så behagas, —
mottog henne en annan betjänt, då hon kommit in i rummet.
Hennes känsla av osäkerhet och oklarhet var densamma
som där hemma. Det var till och med mycket värre, ty här
kunde hon ingenting företa sig, hon kunde icke träffa
Vronskij, men måste stanna här i ett sällskap, som för henne
i denna dags sinnesstämning var så vilt främmande.
Men hon var iförd en toalett, som — hon visste det —
passade henne väl och hon var icke ensam: hon var
omgiven av den vanliga högtidsstämningen vid ett festligt
tillfälle och hon kände sig lättare om hjärtat än hemma,
hon hade icke att tänka på vad hon skulle företa sig. Här
gick allt av sig själv. Hälsande på Betsy, som kom henne
till mötes i en vit dräkt av förvånande elegans, log Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
