- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
409

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XVII - XVIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det henne. Ser ni, på en och samma sak kan man se
tragiskt och göra sig ett lidande därav eller också se enkelt och
rent av muntert på den. Ni, så tycks det mig, är böjd för
att se alltför tragiskt på tingen.

— Vad jag gärna skulle vilja känna andra så som jag
känner mig själv, — sade Anna allvarligt och
eftertänksamt. — Är jag sämre eller bättre än andra? Jag tror, jag
är sämre.

Enfant terrible! Enfant terrible! — gentog Betsy. —
Men nu kommer de.

XVIII.



Det hördes steg och ljudet av en manlig röst, därefter
en kvinnoröst och skratt, och strax därpå inträdde de
väntade gästerna: Sappho Stolz och en av överflödande hälsa
skinande ung man, den så kallade Vas’jka. Man kunde
märka, att hans kropp tillgodogjort sig rostbiff, tryffel och
bourgogne. Vas’jka gjorde en bugning för damerna och
betraktade dem, men blott för ett ögonblick. Han följde
efter Sappho in i förmaket och följde även därinne efter
henne, som om han genom något osynligt band varit fästad
vid henne, och sina glänsande ögon släppte han icke från
henne, det var som om han velat äta henne. Sappho Stolz
var en blondin med svarta ögon. Hon trippade in på
högklackade skor med små, snabba steg och tryckte kraftigt
på ett karlaktigt sätt de båda damernas händer.

Anna hade ännu aldrig sammanträffat med denna nya
berömdhet och frapperades av hennes skönhet såväl som
av hennes till ytterlighet genomförda sätt att klä sig och
djärvheten i hennes maner att föra sig. På hennes huvud
var av mjukt guldglänsande slingor av eget och andras hår
upptornad en sådan byggnadsstapel, att huvudet i fråga
om storlek harmonierade med den på ett välbildat sätt
kraftigt framskjutande bysten, som var starkt
dekolleterad. Den framåtsträvande tendensen hos hennes kropp
var så stark, att vid varje hennes rörelse framskymtade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free