Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
göra. Denna samling grundsatser tog blott hänsyn till en
mycket trång krets av betingelser, men så voro dessa
grundsatser desto bestämdare, och Vronskij, som aldrig gick
utanför sin utstakade krets ens för en flyktig stund, befann sig
aldrig i tvehågsenhet vid utförandet av vad han ansåg
tillhöra sin plikt. Dessa grundsatser fastslogo som något
otvivelaktigt: att man ovillkorligt måste betala en
yrkesspelare, men icke en skräddare; att män icke finge ljuga, men
att kvinnor kunde göra det; att man icke fick bedra någon,
men att ett bedrägeri mot en äkta man var tillåtet; att
man icke finge förlåta en förolämpning, men att man själv
kunde förolämpa andra o. s. v. Samtliga dessa grundsatser
kunde vara förnuftsstridiga och onda, men de voro
orubbliga, och Vronskij erfor, då han tillämpade dem, en
förnimmelse av sinnesro och kunde bära huvudet högt. Först
på allra sista tiden hade Vronskij med anledning av sitt
förhållande till Anna börjat få känning av att hans
grundsatskodex icke hade fullt klara bestämmelser ifråga om
alla betingelser, och i framtiden väntade honom
svårigheter och tvivelsmål, genom vilka han icke hade någon
ledtråd.
Det förhållande, i vilket han hittills stått till Anna och
hennes man, hade tett sig för honom klart och enkelt. Det
föreföll honom klart och tydligt bestämt genom den
grundsatskodex, han lät leda sig av.
Hon var en respektabel kvinna, som skänkt honom sin
kärlek, och han älskade henne, och därför var hon för honom
en kvinna, som var värd samma, ja, större aktning än en
lagvigd hustru. Han skulle förr låta avhugga en hand på
sig än han skulle tillåta sig att med ett ord eller en antydan
kränka henne, ja ens låta bli att visa henne den aktning,
som blott en kvinna kan göra anspråk på.
Hans ställning i sällskapslivet var också klar. Alla
kunde få ha reda på detta, kunde få misstänka det, men
ingen fick djärvas tala därom. I motsatt fall var han
beredd att få den talande att tiga och visa aktning för en
heder, som icke fanns hos den kvinna, han älskade.
Allra klarast var hans ställning till Annas man. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
