Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällslivet och i tjänsten hade fört till framgång. Men
för två år sedan hade han gjort ett dumt missgrepp. Driven
av begär att på en gång visa sin oavhängiga karaktär och
arbeta på sin framgång hade han avböjt en erbjuden
befattning i förhoppning, att hans avslag skulle ge honom större
värde, men det visade sig, att han spänt bågen för högt,
och man lät honom bli där han var. Och sedan han med
eller mot sin vilja intagit en oavhängig mans ställning,
uppbar han denna tack vare ett mycket fint och förståndigt
uppträdande på ett sätt som om han icke hyste agg till
någon, icke kände sig kränkt av någon och blott önskade att
bli lämnad i fred, därför att han fann behag däri. Men i
själva verket hade han redan förra året, då han för en tid
slog sig ned i Moskva, upphört att finna det trevligt. Han
kände på sig, att denna ställning som en oberoende man, som
skulle kunna göra allt, men icke hade lust till något, redan
började förlora sin nimbus, att många började tänka, att
han nog icke kunde något annat än att rätt och slätt vara
en hederlig och hygglig karl. Hans förbindelse med
Karenina, som väckte så mycken uppståndelse och drog den
allmänna uppmärksamheten på sig och åt honom gav en ny
glans, bragte för en tid till ro den äregirighetens mask, som
gnagde honom, men för en vecka sedan hade denna mask
vaknat med förnyad livskraft. Hans barndomsvän,
utgången ur samma samhällsklass och sällskapskrets som han
själv, Serpuchovskoj, en kamrat vid kadettkåren, där de
tillhört samma årsklass, med vilken han tävlat både i
läsning, gymnastik, upptåg och äregiriga drömmar, hade i
dagarna återvänt från Centralasien, där han vunnit
befordran två gånger omedelbart efter varandra och erhållit
en utmärkelse, som ytterst sällan ges åt så unga generaler.
Så fort han anlänt till Petersburg, började man tala om
honom som om en nyss uppstigen stjärna av första
storleken. Jämnårig med Vronskij och en gång i tiden dennes
klasskamrat var han redan nu general och väntade på en
utnämning, som kunde öva inflytande på rikets öden, och
Vronskij var visserligen en man med både oavhängig
ställning och lysande egenskaper, en man, som åtnjöt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
