Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regementschefen, som blivit litet trött, ned på en bänk på gården och
började för Jasjvin argumentera om Rysslands militära
företräde framför Preussen, särskilt i fråga om attack med
kavalleri, och dryckeslagets larm dämpades något.
Serpuchovskoj begav sig in i huset för att i toalettrummet
tvätta händerna och sammanträffade där med Vronskij,
som just höll på med att duscha huvudet. Med avtagen
rock stod han och höll sin brunröda, håromgivna nacke
under tvättinrättningens vattenstråle och gnuggade sig om
huvud och hals med händerna. Då Vronskij blivit färdig
med tvättningen, kom han bort och satte sig hos
Serpuchovskoj. De togo båda plats bredvid varandra på en liten soffa,
och mellan dem utspann sig ett för båda mycket intressant
samtal.
— Jag har hört allt om dig genom min fru, — sade
Serpuchovskoj. — Det gläder mig, att ni ofta råkats.
— Hon är en väninna till Varja, och det är de enda
damer i Petersburg, som jag finner angenämt att träffa, —
svarade Vronskij med ett leende. Han log åt att han
förutsett på vilket ämne, samtalet skulle falla, och detta roade
honom.
— Är det de enda? — gentog Serpuchovskoj leende.
— Men jag har inte bara hört om dig genom din fru, —
sade Vronskij, som genom ett strängt uttryck i ansiktet
visade sitt ogillande av den gjorda anspelningen. — Jag
är mycket glad över din framgång, men alls inte förvånad.
Jag hade väntat ännu mer.
Serpuchovskoj log. Han fann tydligen behag i denna
Vronskijs tanke om honom och ansåg icke nödigt att dölja
det.
— Jag får dock uppriktigt erkänna, att jag väntat mig
mindre. Men jag känner mig glad, mycket glad. Jag är
äregirig, det är min svaghet och jag erkänner den.
— Det är möjligt, att du inte skulle erkänna den, om
du varit utan framgång, — sade Vronskij.
— Jag tror du tar miste, — svarade Serpuchovskoj med
ett leende. — Jag vill inte säga, att det inte vore värt att
leva utan den känslan, men det skulle vara bra tråkigt. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
