Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje delen
- XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXII.
Klockan var redan över fem, och för att hinna fram i
tid och dessutom slippa fara i eget ekipage, som alla kände,
steg Vronskij i en för Jasjvin beställd hyrdroska och gav
befallning om att köra så fort som möjligt. Den för fyra
personer avsedda hyrvagnen var rymlig. Han satte sig i ett
hörn, sträckte ut benen på framsätet och försjönk i grubbel.
Ett svagt medvetande om den ordning, vari han bragt
sina affärsangelägenheter, en obestämd erinring av det
beröm och den vänskapsfullhet, han fått erfara av
Serpuchovskoj, som ansett honom för en behövlig person, och först och
främst tanken på det med förväntan motsedda mötet, allt
sammangöt sig till ett allmänintryck av glad livskänsla.
Denna känsla var så stark, att han ofrivilligt formade
läpparna till ett leende. Han drog fötterna ned från framsätet,
lade det ena benet över det andra och tog med handen och
kände på den ena av de smidiga vadorna, som vid gårdagens
kullritt fått en stöt, och lutande sig bakåt tog han ett par
djupa andetag med hela bröstet.
»Härligt, härligt!» sade han till sig själv. Han hade ofta
förr erfarit en glad känsla av sin kropp, men aldrig förr hade
han så funnit behag i sig själv, i sin kropp, som nu. Han
fann behag i att känna denna lätta smärta i det starka
benet, njöt av rörelseförnimmelsen i bröstmusklerna, då han
andades. Samma klara och kyliga augustidag, som så
tröstlöst inverkade på Anna, tycktes honom eggande och
upplivande och uppfriskade hans ansikte och hals, som voro
heta efter duschningen. Briljantindoften från mustascherna
tycktes honom särskilt angenäm i det friska luftdraget.
Allt vad han såg genom vagnsfönstret, allt i denna kyliga
rena luft, i detta bleka ljus före solnedgången var lika friskt,
glatt och starkt som han själv: hustaken, som lyste i den
nedgående solens strålar, de skarpa konturerna på plank
och byggnader, silhuetterna av då och då mötande
fotgängare och ekipage, trädens och gräsmattornas stillastående
grönska, potatislanden med sina regelbundet löpande fåror,
de sneda skuggorna, som föllo från hus och träd, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0435.html
