Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han fått denna underrättelse, bestämt, lidelsefullt och utan
en minuts tvekan sade till henne: lämna allt och fly med
mig, skulle hon överge sin son och bege sig bort med sin
älskade. Men underrättelsen framkallade icke det hos
honom, som hon väntat: det var blott som om han blivit
kränkt över något.
— Det var inte alls svårt för mig. Det skedde av sig
själv, — sade hon i lätt retlig ton, — och se här... — hon
fick upp mannens brev ur handsken.
— Jag förstår, jag förstår, — avbröt han henne och
grep brevet men brydde sig icke om att läsa det och sökte
blott lugna henne: — jag har blott önskat ett, jag har blott
bett om en enda sak — att få göra slut på detta tillstånd
för att ägna mitt liv åt din lycka.
— Varför säger du mig detta? — sade hon. — Som om
jag kunde tvivla på det. Om jag tvivlat...
— Vem kommer där? — sade plötsligt Vronskij pekande
på två damer, som kommo gående mot dem: — kanske de
känner oss! — och han gav sig hastigt undan, dragande
henne efter sig, in på en sidostig.
— Ack, för mig är det alldeles likgiltigt! — sade hon.
Hennes läppar darrade till. Och det tycktes honom, som
om hennes ögon med ett underligt uttryck av förbittring
sågo på honom genom floret. — Jag säger, att det inte är
fråga om det. På det kan jag inte tvivla. Men se här vad
han skriver till mig. Läs det. — Hon tvärstannade åter.
Än en gång, alldeles som i första ögonblicket efter
mottagandet av underrättelsen om att hon brutit med sin man,
gav sig Vronskij under det han läste brevet ofrivilligt hän
åt det helt naturliga känslointryck, som hans nya ställning
till den av honom kränkte mannen framkallade. Nu, då
han höll hans brev mellan sina händer, kom han ovillkorligt
att i tankarna föreställa sig den utmaning, som han
sannolikt i dag eller i morgon skulle finna hemma hos sig, och
sedan duellen, vid vilken han med samma kalla och stolta
uttryck, som han nu bar i sitt ansikte, efter att ha lossat
sitt eget skott i luften skulle stå i avvaktan på att den
kränkte mannen skulle skjuta. Och i detsamma flög genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
