- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
437

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hon hörde, hur han kom ut i dörren till sitt arbetsrum,
då han följde kanslichefen, när denne lämnade honom. Hon
visste, att han sin vana trogen snart skulle fara ut i
tjänsteärenden, och hon ville innan dess sammanträffa med honom
för att deras inbördes förhållanden skulle bli närmare
bestämda.

Hon gick över salen och styrde beslutsamt sina steg
mot hans rum. Då hon trädde in, satt han iförd sin vanliga
ämbetsuniform, tydligen redo att bege sig av, vid ett litet
bord, mot vilket han lutade sig med armbågarna, och
stirrade dystert framför sig. Hon såg honom innan han
varseblivit henne, och hon begrep, att han satt och tänkte på
henne.

Då han fick syn på henne, ville han resa sig, men
hejdade sig. Så blossade hans ansikte till, något som Anna aldrig
förr iakttagit hos honom, och han steg hastigt upp och gick
henne till mötes, men såg henne icke in i ögonen utan
riktade sin blick på hennes panna och hårfäste. Han gick fram
till henne, tog hennes hand och bad henne sitta ned.

— Jag är mycket glad, att ni kommit, — sade han och
tog plats bredvid henne och ville synbarligen säga något,
men kom av sig. Ett par gånger ville han börja tala, men
hejdade sig. Trots att hon, då hon berett sig på detta möte,
hade lärt sig att förakta och förebrå honom, visste hon icke,
vad hon skulle säga, och hon fick vid hans anblick en känsla
av medömkan. Och så kom tystnaden att vara rätt länge.
— Är Serjozja kry? — sade han och utan att invänta svar
tillade han: — jag kommer inte att äta middag hemma i
dag och jag måste strax fara.

— Jag hade velat resa till Moskva, — sade hon.

— Nej, ni har gjort bra, mycket bra att ni kommit hit,
— sade han och tystnade åter.

Då hon märkte, att han icke var i stånd att ta upp ett
samtal, började hon själv.

— Alexej Alexandrovitj, — sade hon seende på honom
utan att slå ned ögonen inför hans på hennes hårfäste
oavvänt riktade blick, — jag är en brottslig, en dålig kvinna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free