Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skickat ut sitt folk för att slå klöver, som skulle användas till
hö, och därvid valt ut de dåliga des’jatinerna, där
klövergräset var uppblandat med gråbo och var odugligt att ge
frö till nytt utsäde — och man hade tagit sig för att meja
av de des’jatiner, där den bästa fröklövern stod, och sökte
rättfärdiga sitt handlingssätt med att rättaren hade sagt,
att man skulle göra så, och man hade tröstat honom med
att det skulle bli ett utmärkt hö, men han visste, att det
blott berodde på att dessa des’jatiner voro lättare att slå.
Han hade skickat ut en hövändningsmaskin — den hade
fördärvats vid första körningen, därför att bonden, som
skulle sitta på kuskbocken under de ovan honom
kringsvängande skovlarna, fann detta tråkigt. Och så tröstade
man honom med att kvinnorna skulle skaka om höet fort
nog. Plogarna blevo odugliga, därför att det icke föll den
plöjande in att sänka ståleggen, som kommit för högt upp,
och genom att vända med för stor häftighet plågade denne
hästarna och fördärvade jorden, — och så bad man Levin
att icke oroa sig. Hästarna lät man gå in på veteåkrarna,
därför att ingen av arbetsfolket ville tjänstgöra som
särskild nattvakt. Fast de fått tillsägelse att låta bli att göra
så, turade folket om att hålla vakten om natten, och Vanjka,
som varit i arbete hela dagen, somnade in och sade så
ångerfull över sitt fel: »gör med mig vad herrn vill». Tre av de
allra bästa kalvarna lät man äta sig fördärvade på en
klövervall, dit man släppt ut dem utan att ge dem vatten att
dricka, och man ville icke sätta tro till att de fått magen
uppsvälld av klövern, och som tröst för Levin inberättade
man, att på ett av granngodsen hundratolv kreatur hade fått
sätta till livet på tre dagar. Allt detta blev begånget icke
därför, att någon önskade tillfoga Levin eller hans
lantbruk skada, tvärtom — han visste, att folket tyckte om
honom, ansåg honom vara en enkel och rättfram husbonde
— det var det högsta beröm man kunde ge —, utan man
gjorde på det sättet, därför att man hade lust efter ett
muntert och sorglöst arbete och av den orsak att Levins
intressen icke blott voro folket främmande och obegripliga,
utan på ett ödesdigert sätt stodo i motsättning till dettas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
