- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
451

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och på kvällen utspann sig vid tebordet i närvaro av
två godsägare, som infunnit sig i anledning av någon
förmyndareangelägenhet, just det intressanta samtal, som
Levin väntat sig.

Levin satt vid värdinnans sida och måste tala med
henne och hennes syster, som satt mitt emot honom vid
tebordet. Värdinnan var en liten blond kvinna med runt
ansikte, som livades av ett soligt leende och små gropar i
kinderna. Levin försökte sig på att genom henne komma
närmare lösningen av den gåta, som hennes man erbjöd
honom, men han hade icke sin vanliga fulla tankefrihet,
därför att han plågades av en känsla av tafatthet. Anledningen
till denna obehagliga känsla var, att mittemot honom satt
värdens svägerska, som särskilt för hans skull, så fick han
för sig, hade ifört sig en ovanlig klänning, som blottade det
vita bröstet genom en egendomlig trapezformad urringning,
och denna fyrkant störde nu, trots att bröstet var särdeles
vitt eller kanske just därför, Levins tankero. Han inbillade
sig, sannolikt med orätt, att denna urringning gjorts
särskilt för hans skull, och ansåg sig icke ha rätt att titta på
den och ansträngde sig att låta bli det, men han hade ändå
en skuldkänsla, bara därför att denna urringning kommit
till. Levin tyckte, att det var, som om han bedrog någon,
att han borde komma med en förklaring, men att det var
alldeles omöjligt att göra det, och därför rodnade han gång på
gång, var orolig och kände sig bortkommen. Hans
tafatthet meddelade sig också så småningom till hans värds vackra
svägerska. Men värdinnan tycktes icke märka detta och
bemödade sig om att dra systern in i samtalet.

— Ni säger, — sade värdinnan fortsättande ett
påbörjat meningsutbyte, — att allt, som är ryskt, inte kan
intressera min man. Tvärtom, han kan nog vara gladlynt i
utlandet, men ändå aldrig så som här hemma. Här känner
han sig i sin rätta omgivning. Han har så mycket att
bestyra, och han har förmåga att intressera sig för allt. Ack,
ni har inte varit i vår skola?

— Jag har sett den... Det är ju det lilla huset med
murgröna kring väggarna?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free