Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, där har Nast’jas sitt göra, — sade hon med en
gest bort mot systern.
— Deltar ni själv i undervisningen? — frågade Levin,
ansträngande sig att titta på sidan om utskärningen, men
kännande på sig, att, hur han än komme att rikta ögonen
mot det hållet, skulle han ändå råka se den där urringningen.
— Ja, jag har själv gett undervisning och gör så än, fast
vi har en utmärkt lärarinna. Vi har också infört gymnastik.
— Nej tack, inte mer te för mig, — sade Levin och reste
sig rodnande i detsamma medveten om att han begick en
oartighet, men han kunde icke längre uthärda detta samtal.
— Jag hör, att man talar om något mycket intressant, —
tillade han och gick bort till andra ändan av bordet, där
värden och de två godsägarna sutto. Svijazjskij satt med
sidan vänd mot bordet och vred med ena handen på en
tekopp stödjande armbågen mot bordskivan, med den andra
handen tog han sig om sitt skägg, som han omväxlande
lyfte upp mot näsan och åter lät sjunka, som luktade han
på det. Med en tindrande glimt i sina svarta ögon höll han
blicken riktad på en gråmustaschig godsägare, som höll på
att tala sig het, och fann tydligen nöje i vad denne sade.
Godsägaren klagade över folket. Det stod klart för Levin, att
Svijazjskij satt och tänkte på ett svar på dessa klagomål, som
med ens skulle slå omkull hela tankegången i vad som sades,
men att han med hänsyn till situationens krav icke kunde ge
detta svar och nu icke utan att vara road satt och lyssnade till
denne godsherres komiskt färgade utläggning av sina åsikter.
Godsägaren med de grå mustascherna var tydligen en
förhärdad anhängare av livegenskapen, en man av gamla
stammen, som vuxit fast på landet och med lidelse gick upp
i sitt lantbruk. Tecken härpå såg Levin både i hans dräkt,
en gammalmodig sliten bonjour, ett plagg som godsägaren
tydligen icke var van att bära, och i hans kloka, buttra blick,
i hans välformade äktryska uttryckssätt, i hans tydligen
under lång erfarenhet förvärvade myndiga befallarton och
i de beslutsamma rörelser, han gjorde med sina stora
välbildade, solbrynta händer, vilkas enda prydnad var en
gammal förlovningsring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
