Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, då är jag mycket glad eller tvärtom mycket
ledsen, att jag är i Spencers sällskap. Jag vet blott vad jag
sagt sedan länge. Skolor hjälper inte, utan vad som ger
hjälp är en sådan ekonomisk organisation, varvid folket
blir förmögnare, får större ledighet, — och då uppstår det
också skolor.
— Men i hela Europa är skolundervisningen obligatorisk.
— Och är ni då själv i den här frågan ense med
Spencer? — frågade Levin.
Men i Svijazjskijs ögon glimtade det till ett uttryck av
ängslighet, och han sade leende:
— Nej, det där om skriksjukan var en förträfflig
historia! Hörde ni det själv?
Levin märkte, att han i alla fall icke kunde finna
sambandet mellan denne man och hans tankar. Det var
tydligen alldeles likgiltigt för honom, vart hans resonemang
ledde, han hade bara behov av att förnimma en
intellektuell process. Och det var honom obehagligt, då hans
intellektuella process förde honom in i en återvändsgränd.
Det var bara detta, som han fann otrevligt och sökte
undvika genom att leda samtalet in på något lustigt.
Alla Levins intryck under denna dag, från det intryck,
som han fört med sig från gubben på vägen och som tjänat
som basis för alla andra därpå följande stämningar, hade
satt hans tankeliv i stark rörelse. Denne älskvärde
Svijazjskij, som höll sig med tankar blott för att göra bruk av
dem inom sällskapslivet och som tydligen hade vissa andra
för Levin okända grundvalar för sitt liv, samtidigt som han
i förbund med den skara, vars namn är legio, ledde den
allmänna meningen med hjälp av för honom själv
främmande tankar, — den där bitvargen, godsägaren, som hade
så rätt i de tankar, som livet pinat fram hos honom, men
som var så orättvis i sin bitterhet mot en hel folkklass och
det den bästa folkklassen i Ryssland, — och så Levins egen
missbelåtenhet med sin verksamhet och hans obestämda
förhoppning om att finna ett sätt att hjälpa upp det hela —
allt detta göt sig samman i en känsla av inre oro och
väntan på ett nära förestående avgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
