- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
471

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och potatis och försinkade alla arbeten, även
veteleveransen. Vägarna hade blivit till en enda sörja, där det var
omöjligt att komma fram, två kvarnar skadades genom
översvämning, och vädret blev allt sämre och sämre.

Den trettionde september tittade solen fram på
morgonen, och i hopp om vackert väder grep Levin sig på allvar
an med förberedelserna för sin resa. Han gav befallning om
att vetet skulle hällas på säckar och skickade rättaren till
köpmannen för att hämta pengar och själv gav han sig ut
på en ridtur kring godset för att ge sina sista tillsägelser
före avresan.

Efter att ha uträttat alla ärenden återvände Levin vid
kvällstiden hem, genomblöt av vattenströmmar, som från
skinnrocken runnit ned på halsen på honom eller droppat
in i stövelskaften, men vid det mest upplivade och muntra
lynne. Ovädret hade fram mot aftonen blivit allt värre,
en finkornig hagelskur hade så piskat den dyblöta, med
huvud och öron skakande hästen, att den fått lov att gå
på sned. Men Levin hade haft det bra i sin uppslagna
regnkapuschong och han hade glatt sett sig omkring än på de
grumsiga bäckarna, som bildats i hjulspåren, än på de
droppar som hängde ned från varje kal liten gren, än på de vita
fläckarna av än ej smälta hagelkorn, som stannat kvar på
broarnas bräder, än på de saftiga, ännu fylliga almbladen,
som i ett tjockt lager dalat ned runt om de kalnade träden.
Trots den omgivande naturens dysterhet kände han sig
vara i mer än vanligt upplivad sinnesstämning. Av samtal
med bönderna i en avlägset liggande by framgick det, att
de började vänja sig vid sina nya förhållanden. En som
gårdsdräng anställd gammal man, som Levin tog in hos för
att bli torr, gillade uppenbarligen hans plan och föreslog
sig själv till inträde i ett kompanjonskap för kreatursuppköp.

»Det gäller blott att ihärdigt gå fram mot sitt mål, och
jag skall genomdriva vad jag vill», — tänkte Levin, — »det
finns något att arbeta och sträva för. Denna sak rör inte
bara mig personligen, det är en fråga om det allmännas
välfärd. Allt lantbruk, hela folkets huvudnäring måste
fullständigt omändras. I stället för fattigdom skall det komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free