Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förkonstling bad honom förlåta, om han i något avseende sårat
honom.
— O, storsinthet! — sade Nikolaj och log. — Om du
vill vara den, som har rätten på sin sida, så kan jag skänka
dig det nöjet. Du har rätt, men jag far i alla fall min väg!
Strax före avfärden, då bröderna kysste varandra till
avsked, såg Nikolaj plötsligt med en underligt allvarlig
blick på sin bror och sade:
— Tänk i alla fall inte illa om mig, Kost’ja! — och hans
röst darrade till.
Det var de enda ord, som i uppriktighet sagts mellan
dem. Levin begrep, vad som låg under dessa ord: »du ser
och vet, att det är illa med mig, och kanske återses vi
aldrig mer.» Så förstod Levin dem, och tårar bröto fram ur
hans ögon. Han gav sin bror ännu en kyss, men kunde och
hade ingenting att säga honom.
Tredje dagen efter broderns avfärd reste Levin
utomlands. På tåget träffade han samman med Stjerbatskij,
Kittys kusin, och förvånade denne genom sin dystra uppsyn.
— Vad är det med dig? — frågade Stjerbatskij.
— Ingenting särskilt, det är ju så litet att glädja sig
åt här i världen.
— Jaså, är det så litet? Far du bara med mig till Paris
i stället för till det där Mülhausen. Du skall få se, hur
trevligt det kan vara.
— Nej, det är slut för mig. Snart dör jag.
— Så du pratar! — sade Stjerbatskij leende. — Jag
har nätt och jämnt blivit färdig att börja.
— Ja, så tänkte också jag för inte länge se’n, men nu
vet jag, att jag snart kommer att dö.
Levin sade vad han uppriktigt tänkt på den sista tiden.
I allt såg han blott döden och dess annalkande. Men det
verk han gripit sig an med upptog desto mer hans tankar.
Han måste på något sätt leva livet till slut, innan döden
kom. Ett mörker skymde undan allt för honom, men just
på grund av detta mörker hade han en förnimmelse av att
den enda ledtråden i dunklet var hans verk, och med sina
sista krafter grep han tag om det och höll sig fast vid det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
