Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallade sins emellan svartsjukan för den onde anden. — Ja,
vad var det du började säga om prinsen. Varför fann du
det så betungande?
— Ack, det var outhärdligt! — sade han ansträngande
sig att gripa den förlorade tanketråden. — Han vinner inte
på närmare bekantskap. Om man skulle definiera honom,
så är det ett förträffligt välnärt djur, sådana som få första
prismedalj på utställningar, men förövrigt var det
ingenting, — sade han med ett harmset tonfall, som väckte
hennes intresse.
— Nej, hur så? — inföll hon. — Han har i alla fall
sett mycket och förvärvat bildning?
— Det är ett helt annat slag av bildning — sådant folks
bildning. Han har, tycks det, blott fått bildning för att ha
rätt att förakta bildningen såsom de förakta allt utom rent
djuriska nöjen.
— Ja, men ni tycker ju alla om dessa djuriska nöjen, —
sade hon, och han lade åter märke till en mörk blick, som
undvek hans.
— Varför tar du honom så i försvar? — sade han med
ett leende.
— Jag tar honom inte i försvar, det är mig sak samma,
men jag tror, att om du inte själv tyckte om sådana nöjen,
skulle du kunna avstå från dem. Men du kan finna nöje i
att se Thérèse i Evakostym...
— Där har vi den onde anden igen! — sade Vronskij
och grep hennes hand, som hon låtit vila mot bordskanten,
och kysste den.
— Ack, jag kan inte annat! Du vet inte, vad jag har
plågats, medan jag väntade på dig! Jag tror, att jag inte
är svartsjuk. Jag är inte svartsjuk, jag tror på dig, då du
är här, då jag har dig i närheten, men när du skild från
mig, någonstans jag vet inte var, tillbringar ditt liv, som
jag inte förstår mig på...
Hon böjde sig undan honom och efter att till slut ha
fått loss virknålen började hon snabbt med användande av
pekfingret att kasta upp den ena maskan efter den andra
av det vita, i lampljuset glänsande ullgarnet, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
