Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men furstinnan Mjachkaja tyckte icke detsamma och
blev rent av uppbragt över att höra Betsys mening.
— Ja, ni har lätt att säga så, — sade hon, — ni som
har, jag vet inte, hur många miljoner. Men jag är mycket
glad, då min man far ut på revisionsresor om sommaren.
Han mår så bra och har nöje av att resa omkring, och jag
har ordnat så, att på de där pengarna kan jag hålla mig
med kusk och ekipage.
På sin resa till de avlägsna guvernementen stannade
Alexej Alexandrovitj tre dagar i Moskva.
Dagen efter sin ankomst for han för att avlägga visit
hos generalguvernören. Vid gatukorsningen i hörnet av
Gazetnyj-gatan, där alltid åkdon trängas om varandra,
fick Alexej Alexandrovitj höra sitt namn ropas av en så
kraftigt och muntert klingande röst, att han måste vända
sig om. Iförd en kort modern ytterrock och en låg modern
hatt, som satt på sned på huvudet, stod Stepan
Arkadjevitj på trottoarkanten glad, ungdomsfrisk och skinande med
vita tänder glittrande mellan de leende röda läpparna och
ropade enträget och bestämt för att få Alexej Alexandrovitj
att stanna. Med ena handen höll han sig fast vid fönstret
till ett ekipage, ur vilket ett damansikte under en
sammetshatt och två små barnhuvuden tittade fram, och leende
vinkade han med andra handen till sin svåger. Damen log
ett välvilligt leende och vinkade också till Alexej
Alexandrovitj. Det var Dolly och hennes barn.
Alexej Alexandrovitj hade icke lust att träffa någon i
Moskva, och minst av allt önskade han råka sin hustrus
bror. Han lyfte på hatten och ville fara vidare, men Stepan
Arkadjevitj gav hans kusk befallning att stanna och
skyndade fram genom snön till sin svåger.
— Nå, det var då skamligt, att du inte låtit oss veta av
att du är här! Har du varit här länge? Och jag, som i går
var på Dussot och såg att det stod »Karenin» på tavlan, och
inte kunde tänka mig, att det var du! — sade Stepan
Arkadjevitj och stack in huvudet genom vagnsfönstret. — Annars
hade jag tittat in. Det var roligt att få se dig! — sade han
och smällde fötterna mot varandra för att skaka av snö, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
