Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastnat vid dem. — Det var då skam, att du inte låtit höra
av dig! — upprepade han.
— Jag har inte haft tid, jag är så upptagen, — svarade
Alexej Alexandrovitj torrt.
— Kom, så går vi till min fru, hon vill så gärna träffa dig.
Alexej Alexandrovitj vecklade upp den filt, vari hans
för köld ömtåliga ben voro invirade, steg ut ur ekipaget
och begav sig genom snön bort till Darja Alexandrovna.
— Vad vill det här säga, Alexej Alexandrovitj, varför
håller ni er så undan från oss? — sade Dolly leende.
Jag har varit så upptagen. Det var roligt att träffa
er, — sade han i en ton, som lät förstå, att han just var
förargad däröver. — Hur står det till?
— Nå, hur mår vår kära Anna?
Alexej Alexandrovitj mumlade något och ville gå
tillbaka. Men Stepan Arkadjevitj hejdade honom.
— Nå, hur skall vi ordna det i morgon? Dolly, du får be
honom komma på middag. Och så bjuder vi Koznysjev
och Pestsov för att traktera honom med Moskvas
intelligensspetsar.
— Ja, var snäll och kom, — sade Dolly, — vi skall
vänta er klockan fem, eller sex, om ni vill. Nå, hur står det
till med den rara Anna? Det var länge se’n...
— Hon är frisk, — muttrade Alexej Alexandrovitj med
butter uppsyn. — Tack för bjudningen! — och så stegade
han iväg till sitt ekipage.
— Jag tittar till dig i morgon! — ropade Stepan
Arkadjevitj efter honom.
Alexej Alexandrovitj satte sig tillrätta i sitt ekipage och
kurade så hop sig, att han ingenting behövde se och icke
skulle bli sedd av någon.
— Jo, det är ett original! — sade Stepan Arkadjevitj
till sin fru och kastade en blick på sin klocka, gjorde med
handen en rörelse framför sig, som skulle antyda
kärvänlighet mot hustrun och barnen, och satte så med ungdomskäck
gång i väg längs trottoaren.
— Stiva! Stiva! — skrek Dolly med en hastigt
uppstigande rodnad i ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
