- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
515

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

du varit? — sade Stepan Arkadjevitj, då bonden avlägsnat
sig.

— Jag har vistats i Tyskland, i Preussen, i Frankrike,
i England, men inte i huvudstäderna utan i
fabrikssamhällena, och jag har sett mycket nytt. Jag är glad att ha
varit ute.

— Ja, jag har ju reda på, att du har en idé i
arbetarfrågan.

— Visst inte: i Ryssland kan det inte finnas någon
arbetarfråga. I Ryssland är det fråga om det arbetande
folkets ställning till jorden. Den frågan finns ju i utlandet
också, men där rör det sig om att söka laga någonting som är
fördärvat, hos oss däremot...

Stepan Arkadjevitj lyssnade uppmärksamt till vad Levin
hade att säga.

— Ja, ja! — sade han. — Det är mycket möjligt, att du
har rätt. Men vad som jag kan glädja mig åt är, att du är
vid friskt mod, du far på björnjakt och du arbetar och du
har dina idéer, som hänför dig. Annars hade jag hört av
Stjerbatskij — han hade träffat dig —, att du var gripen
av något slags svårmod, att du ideligen pratade om
döden...

— Ja, än se’n? Jag har inte upphört att tänka på
döden, — sade Levin. — Det är rätt, att döden nalkas oss och
att allt är en intighet. Jag säger dig min uppriktiga
mening: min idé och mitt arbete sätter jag högt, men du bör
verkligen tänka på detta, hela denna värld, vi lever i, är
ett mögellager, som vuxit upp kring en liten obetydlig
planet. Och vi tror, att det kan finnas något stort hos oss —
tankar, gärningar! Det är idel sandkorn.

— Ja, bror lille, den åsikten är lika gammal som
världen själv!

— Den må vara något gammal, men när man klart inser
detta, så blir allt ett intet. När man inser, att man i dag eller
i morgon har att dö och att ingenting blir kvar, då blir allt
intigt! Och jag anser, att min idé är betydelsefull, men den
ter sig lika futtig, även om den skulle kunna bli förverkligad,
som bragden att fälla denna björninna. Så får man söka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free