Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att avhålla sig från den tjänstemän emellan välbegripliga
avundskänsla, vilken den, som fått erfara en motgång,
måste hysa mot den, som vederfarits en upphöjelse.
— Nå, vad tycker du, har du träffat honom? — sade
Alexej Alexandrovitj med ett giftigt leende.
— Ja, naturligtvis, i går besökte han oss i rätten. Han
tycks vara förträffligt inne i sina saker och mycket energisk.
— Ja, men varpå riktar sig hans energi? — sade Alexej
Alexandrovitj. — På att utföra en sak eller på att göra om
vad som redan är gjort? Det är en olycka för riket denna
pappersadministration, vars värdige representant han är.
— Jag vet verkligen inte, vad man bör klandra hos
honom. Hans allmänna läggning känner jag inte till, men
ett vet jag — han är en förträfflig karl, — svarade Stepan
Arkadjevitj. — Jag har nyss varit hos honom, och det är
då sant — han är en förträfflig karl. Vi har ätit frukost
tillsammans, och jag lärde honom göra — du känner väl den
drycken — vin med apelsin i. Det är så svalkande. Nej,
han är verkligen en präktig karl.
Stepan Arkadjevitj såg på klockan.
— Ack, herre Gud, klockan är över fyra, och jag som
också måste träffa Dolgovusjkin! Du är alltså snäll och
kommer på middagen. Du kan inte tänka, vilken
missräkning du i annat fall gör mig och min hustru.
Alexej Alexandrovitj följde sin svåger till dörren med
helt annan uppsyn än den, han mottagit honom med.
— Jag har gett mitt löfte och jag skall komma, —
svarade han i svårmodigt dämpad ton.
— Du må tro, att jag uppskattar det, och att jag
hoppas, att du inte skall ångra det, — svarade Stepan
Arkadjevitj leende.
Och han avlägsnade sig under gången hastigt krängande
ytterrocken på sig och, då han gick ut förbi betjänten,
strök han med handen över huvudet på denne och
skrattade till.
— Välkommen då klockan fem och i sällskapsdräkt! —
ropade han än en gång och vände sig om i dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
