Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig därifrån. Men då började jag att uttrycka mig
högtravande och... ni också, — sade han vänd till Karenin
glömmande hans namn — ville till en början för
bondpälsens skull låta köra ut mig, men så gav ni med er, varför
jag är er mycket tacksam.
— Över huvud taget råder det stor osäkerhet i fråga
om passagerarnas sätt att själva välja ut sina platser, —
sade Alexej Alexandrovitj torkande fingerspetsarna med
en servett.
— Jag märkte, att ni kände er tvehågsen i fråga om
mig, — sade Levin med ett godmodigt leende, — och jag
skyndade mig att inleda ett bildat samtal för att förta
intrycket av min bondpäls.
Sergej Ivanovitj, som fortsatte ett påbörjat samtal med
värdinnan och med ena örat lyssnade till vad halvbrodern
sade, sneglade bort till honom. »Vad kan det vara med
honom i dag? Han är ju riktigt segerstolt i tonen», tänkte
han. Han hade icke reda på, att Levin kände sig som om
han fått vingar. Levin visste, att Kitty lyssnade till hans
ord och fann behag i att höra på. Och det var endast
detta som intresserade honom. Icke blott i detta rum, utan
i hela världen fanns det nu i hans föreställning verklig
tillvaro endast för honom, som nu inför sig själv fått ofantlig
vikt och betydelse, och för henne. Han kände sig stå på
en höjd, där hjärnan greps av svindel, och därborta,
någonstans därnere, långt från honom befunno sig dessa goda,
präktiga Kareninar och Oblonskijer och hela världen.
Helt oförmärkt, utan att se på dem och alldeles som
om det icke fanns några andra platser fria, fick Stepan
Arkadjevitj Levin och Kitty att sätta sig ned bredvid
varandra.
— Nå, du kan ju slå dig ner här, — sade han till Levin.
Middagen var lika utmärkt som det porslin, den
serverades på, även i fråga om det senare var Stepan
Arkadjevitj en stor förståsigpåare. Soppan — potage Marie-Louise
— hade lyckats förträffligt, småpastejerna, som riktigt
smälte i mun, voro otadliga. Två betjänter och Matvej
iförda vita halsdukar skötte sitt åliggande att servera mat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
