Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tystnad som besvärat honom. — Vas’ja Prjatjnikov, — sade
han med sitt godmodiga leende lekande på de fuktiga, röda
läpparna och vände sig mot Alexej Alexandrovitj såsom
varande den förnämste bland gästerna, — har efter vad
jag idag fått höra i Tver duellerat med Kvitskij och
dödat honom.
Liksom det ibland kan tyckas, att man som av tvång
just stöter på ett ömtåligt ställe, föreföll det nu Stepan
Arkadjevitj, som om olyckan ville att samtalet ideligen
skulle råka in på Alexej Alexandrovitjs ömma punkt. Han
ville än en gång föra sin svåger åt sidan, men Alexej
Alexandrovitj frågade själv med väckt nyfikenhet:
— Varför har Prjatjnikov duellerat?
— För sin hustru. Han har betett sig som en karl!
Han utmanade och lät den andre plikta med sitt liv!
— Jaså! — sade Alexej Alexandrovitj i likgiltig ton
med en höjning på ögonbrynen och begav sig in i salongen.
— Vad jag är glad, att ni har kommit, — sade Dolly,
som med ett ängsligt leende trädde fram till honom i ett
genomgångsrum till salongen: — jag måste tala med er.
Låt oss sätta oss här.
Alexej Alexandrovitj, som alltjämt bevarade det
uttryck av oberördhet, som de höjda ögonbrynen förlänade
honom, log ett tvunget leende och tog plats bredvid Darja
Alexandrovna.
— Desto lägligare även för mig, — sade han, — som
jag vill framföra min ursäkt och genast ta avsked. Jag
måste fara i morgon.
Darja Alexandrovna var fast övertygad om Annas
oskuld och hon kände nu, hur hon bleknade och att läpparna
darrade på henne av vrede över denne kylige, känslolöse
man, som så lugnt bar på tanken att bereda hennes
oskyldiga väninnas ofärd.
— Alexej Alexandrovitj, — sade hon och såg honom
med förtvivlans beslutsamhet in i ögonen, — jag frågade
er, hur det var med Anna, men ni svarade mig inte. Hur
står det till med henne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
