Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
summor och om införandet av en rörledning, och Sergej
Ivanovitj angrep häftigt två bland medlemmarna och hade
ett långt och segervisst anförande. En av medlemmarna,
som gjort anteckningar på ett papper, verkade till en
början skygg och bortkommen, men svarade honom därefter
på ett både spydigt och älskvärt sätt. Och sedan hade
Svijazjskij — han var också där — ett välformat och nobelt
anförande. Levin hörde på och förstod klart, att det icke
var så strängt menat varken med summorna, man hade att
bevilja, eller med rörledningen och att man alls icke var ond
på varandra, utan att alla voro sådana goda, präktiga
människor och att allting gick så förträffligt och älskvärt
tillväga dem emellan. De voro ingen till förfång, alla hade det
angenämt. Levin gjorde den märkliga iakttagelsen, att
han nu liksom kunde se tvärs igenom alla dessa människor
och att han av små, förr omärkliga tecken kunde sluta sig
till vars och ens själsliv och tydligt se, att alla voro goda.
Och särskilt honom, Levin, visade nu alla en sådan
vänlig medkänsla. Det framgick av det sätt, på vilket de talade
med honom, av de vänliga, hängivna blickar, som alla,
även de han icke kände, kastade på honom.
— Nå, är du belåten? — frågade honom Sergej
Ivanovitj.
— Mycket. Jag hade aldrig trott, att det var så
intressant! Det har varit härligt!
Svijazjskij kom bort till Levin och inbjöd honom att
komma med och dricka te. Levin kunde alls icke förstå,
vad det var hos Svijazjskij, som han icke varit tillfreds
med, mindes ej, vad det var han hade forskat efter hos honom.
Svijazjskij var ju en förståndig och sällsport förträfflig man.
— Med största nöje, — sade han och frågade om hans
hustru och svägerska. Och genom en egendomlig
tankekorsning, beroende på att i hans föreställning minnet av
Svijazjskijs svägerska var förbundet med tanken på
giftermål, föreföll det honom, att det icke fanns någon, vilken
han hellre skulle kunna ge del av sin lycka, än Svijazjskijs
fru och svägerska, och han gladde sig åt att nu få träffa
dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
