- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
549

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Svijazjskij frågade honom om hans företag ute på landet
och som alltid höll han före, att det icke fanns någon
möjlighet att komma på något, som icke blivit funnet i
Västeuropa, och Levin berördes nu icke på minsta sätt
obehagligt av detta. Tvärtom kände han på sig, att Svijazjskij
hade rätt och att hela hans företag var en menlöshet, och han
såg med vilken mjuk älskvärdhet Svijazjskij undvek att
tydligt uttala sin mening om att hans egen åsikt var den
rätta. Svijazjskijs damer voro särskilt förtjusande. Levin
tyckte, att de redan hade kännedom om allt och hyste
sympati för honom och blott av fin taktkänsla undveko att
tala om det. Han satt hos dem en, två, ja tre timmar
talande om alla möjliga saker men underförstående blott
ett, det som fyllde hans själ, och han märkte icke, att han
tråkade ut dem och att det för länge sedan var på tiden för
dem att gå till sängs. Svijazjskij följde honom gäspande ut
i tamburen, förundrande sig över det egendomliga
själstillstånd, han iakttagit hos sin vän. Klockan var två.
Levin vände åter till sitt hotell och greps av skräck inför
tanken på hur han nu ensam med sin otålighet skulle
tillbringa de tio timmar, han ännu hade att vänta.
Hotelltjänaren, som hade nattvakten, tände ljuset i hans rum och ville
avlägsna sig, men Levin hejdade honom. Denne uppassare,
Jegor, som Levin förr icke lagt märke till, fann han nu vara
en förståndig och präktig karl och framför allt en god
människa.

— Nå, Jegor, är det inte svårt att inte få någon sömn
om nätterna?

— Ja, det är nu så. Det hör ju till vår tjänst. Hos
herrskap har man det ju lugnare, men här blir inkomsterna
större.

Jegor hade familj, fick Levin höra, tre pojkar och en
dotter, som var sömmerska och som han tänkte gifta bort
med ett bodbiträde i en sadelmakeriaffär.

Med anledning härav delgav Levin Jegor sin tanke om
att det viktigaste i ett äktenskap var kärleken och att om
man hyser kärlek, blir man alltid lycklig, därför att lyckan
alltid är att finna inom människan själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free