Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde delen
- XIV
- XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, att han var i bara skjortan, uppgav han sin föresats
och satte sig åter vid fönstret för att svalka sig i den kyliga
luften och se på detta underligt formade tysta kors, som för
honom var fullt av betydelse, och på denna uppstigande, i
klart gult strålande stjärna. Vid sjutiden begynte ljudet av
golvputsning, det ringde till gudstjänst i en kyrka, och
Levin kände att han började frysa. Han stängde rutorna,
tvättade sig, klädde på sig och begav sig ut på gatan.
XV.
Det var ännu tomt på gatorna. Levin gick till familjen
Stjerbatskijs hus. Huvudingången var stängd, och allt var
försänkt i sömn. Han vandrade tillbaka, gick åter upp på
sitt hotellrum och beställde in kaffe. Rumsuppassaren, det
var icke Jegor, utan den som hade dagvakten, serverade
honom det begärda. Levin hade lust att börja ett samtal
med honom, men tjänaren blev bortkallad av en ringning
och försvann. Levin försökte dricka av kaffet och stack
en semla i munnen, men hans tuggorgan visste icke vad
de skulle göra med bakverket. Levin spottade ut
semlebiten, tog på sig sin ytterrock och gick åter ut att
promenera. Klockan var tio, då han för andra gången kom till
Stjerbatskijs’ portgång. Tjänstefolket hade alldeles nyss
stigit upp, och kocken var på väg ut för att göra uppköp.
Levin hade åtminstone ytterligare två timmars väntan kvar.
Hela denna natt och morgonen därefter hade Levin fört
ett alldeles medvetslöst liv och hade känt sig fullkomligt
borta från det materiella livets betingelser. Han hade icke
ätit på en hel dag, icke sovit på två nätter, tillbragt ett
par timmar oklädd i nattkylan och dock kände han sig
icke blott pigg och sund som aldrig förr, utan hade en
känsla av att vara oberoende av kroppen: han rörde sig
utan någon muskelansträngning och kände, att han kunde
göra allt. Han var förvissad om att han skulle kunnat flyga
upp i luften eller maka undan ett hushörn, om det varit
behövligt. Han vandrade fram och tillbaka på gatorna den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0557.html
