Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid, han hade kvar, ideligen tittande på klockan och seende
sig om åt sidorna.
Och det som han då såg var en syn, som han aldrig mer
fick uppleva. Särskilt gripen var han av att iaktta barnen,
som gingo till skolan, att se på blågrå duvor, som från ett
hustak fladdrade ned på trottoaren, och nybakade
vetebrödslimpor, som en osynlig hand sköt fram i ett
skyltfönster. Dessa vetebrödslimpor, dessa duvor och två
pojkar föreföllo honom vara icke jordiska väsen. I samma
stund tilldrog sig följande: en pojke sprang fram mot en
duva och tittade leende upp mot Levin, duvan flaxade till
med vingarna och flög undan glittrande i solen mellan
dalande lätta snöflingor, som flimrade i luften, och ur ett
fönster trängde det ut ånga av nybakat bröd och
vetelimpor skötos fram dit. Allt detta tillsammans var något så
sällsport härligt, att Levin log och fick tårar i ögonen av
glädje. Efter att ha gått en stor sväng utefter
Gazetnyjgatan och Kislovka, vände han åter till hotellet, lade
klockan framför sig på bordet i sitt rum och satte sig att vänta
på att den skulle bli tolv. I rummet bredvid pratade man
något om maskiner och bedrägeri, medan man harklade
och hostade som om man höll på med att morgna sig
obekymrad om att timvisaren nalkades tolv. Så kom den dit.
Levin gick ut på trappan till hotellet. Hyrkuskarna hade
tydligen reda på allt. De omgåvo Levin med lycksaligt
strålande anleten och under inbördes gräl erbjödo de sina
tjänster. Ansträngande sig att icke förorätta de andra
kuskarna och därför givande dem löfte att vid tillfälle också
fara med dem, tog Levin en av slädarna och for till
Stjerbatskijs. Körsvennen gjorde ett behagligt intryck med sin
kraftiga röda hals omsluten av en vit skjortkrage, som sköt
ut ovanför kappan. Denne hyrkusk hade en hög, smäcker
släde, en sådan som Levin aldrig senare kom att fara i,
hästen var också präktig och sökte trava undan, men Levin
tyckte, att ekipaget knappt kom ur fläcken. Kusken kände
väl till Stjerbatskijs’ hus och efter att ha ropat »ptro» med
en vördnadsfull gest mot den han körde för höll han vid
trappan. Portvakten hos Stjerbatskijs föreföll Levin vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
