Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invigd i allt. Det kunde märkas på hans leende glimt i
ögonen och på det sätt varpå han sade:
— Nå, det var länge se’n, Konstantin Dmitrijevitj!
Men det var icke nog med att han visste allt, han var
tydligen stormförtjust och ansträngde sig att icke låta sin
glädje för tydligt framträda. Seende in i hans kärvänliga
gubbögon kom Levin till och med underfund med en ny
sida av sin lycka.
— Är herrskapet uppe?
— Var så god och stig på! Låt den stanna här, — sade
han leende, då Levin ville ta sin mössa med sig upp. Det
hade något att betyda.
— För vem skall jag anmäla? — frågade betjänten.
Denne betjänt hade, fastän ung och nyanställd, redan
hunnit få sprättfasoner, men en god och präktig människa
var han, och han tycktes också veta allt.
— För furstinnan... fursten... fröken furstinnan...
— sade Levin.
Den första person, han träffade på, var mademoiselle
Linon. Hon kom gående genom salen, och det glänste både
i hennes hårlockar och i hennes ansikte. Han hade nätt och
jämnt börjat ett samtal med henne, då plötsligen bakom
dörren hördes fras av en klänning, och mademoiselle Linon
försvann ur Levins åsyn. En skräckblandad glädje inför
närheten av hans lycka grep Levin. Mademoiselle
skyndade sig undan och gick ut ur rummet genom en annan
dörr, lämnande Levin ensam. Strax som hon gått hördes
flinka och lätta steg trippa fram över parkettgolvet, och
hans lycka, hans liv, hans andra bättre jag, det som han
sökt och längtat efter så länge, nalkades honom nu med
ilande fart. Hon gick icke, hon tycktes som buren av
någon osynlig makt föras fram mot honom.
Han såg blott hennes klara, troskyldiga ögon, ängsliga
inför samma kärleksglädje, som uppfyllde hans själ. Dessa
ögon tindrade allt närmare och närmare honom, bländande
honom med sin kärleks glans. Hon stannade alldeles intill
honom, snuddande vid honom. Hennes armar höjde sig
för att sjunka ned på hans axlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
