Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under hela denna brydsamma tid hade Alexej
Alexandrovitj lagt märke till, att hans bekanta ur den högre
societeten, särskilt damerna, visat ett sällsport deltagande för
honom och hans hustru. Han hade hos alla dessa bekanta
tyckt sig iaktta en med möda dold glädje över något, samma
glädje, som han sett i advokatens blick och nu nyss i
lakejens. Alla voro som i hänförelse, alldeles som om de höllo
på med att gifta bort en ungmö. Då de mötte honom,
frågade de med knappt återhållen glättighet, så tycktes det
honom, efter hustruns hälsa.
Furstinnan Tverskajas närvaro var oangenäm för Alexej
Alexandrovitj både till följd av de minnen, som för honom
voro förknippade med henne, och på grund av att han över
huvud taget icke kunde med henne, och han gick direkt in i
barnens rum. I det första satt Serjozja med bröstet tryckt
mot bordskanten och benen uppdragna i en stol och
tecknade någonting, medan han samtidigt muntert pratade för
sig själv. En engelsk sällskapsdam, som under Annas
sjukdom kommit i stället för fransyskan, satt bredvid gossen
sysselsatt med en stickning. Hon reste sig skyndsamt, neg
och drog Serjozja i rocken.
Alexej Alexandrovitj strök med sin hand över sonens
huvud, svarade på guvernantens fråga om hustruns
befinnande och frågade så i sin tur, vad doktorn hade sagt om
babyn.
— Doktorn sade, att det inte är någonting farligt, han
ordinerade badning, sir.
— Men hon har ju ont än, — sade Alexej
Alexandrovitj, hörande barnets skrik från rummet bredvid.
— Jag tror, att amman inte är bra, — sade engelskan
i bestämd ton.
— Varför tror ni det? — frågade han dröjande kvar i
rummet.
— Jo, så var det hos grevinnan Pohl. Man hade barnet
under läkarbehandling, och så kom man under fund med att
barnet bara var hungrigt: amman hade inte mjölk.
Alexej Alexandrovitj stod några sekunder med
fundersam min och gick så in i rummet bredvid. Flickan låg med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
