Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En minut blev han stående tyst och orörlig och såg på
barnet med samma dystra min i sitt ansikte, men
plötsligt kom ett leende i det, som kom hårfästet och pannhuden
att röra sig, och så lämnade han tyst som han kommit
rummet.
I matsalen ringde han och gav den inträdande betjänten
befallning att åter kalla dit doktorn. Han var förtretad på
sin hustru för att hon icke tog sig an detta förtjusande barn,
och i denna uppbragta sinnesstämning mot henne ville han
icke gå in till henne och icke heller träffa furstinnan Betsy.
Men hans hustru kunde undra över, att han icke efter sin
vana kom in till henne, och därför gjorde han tvång på sig
och gick in i sovrummet. Stigande över den mjuka
mattan framför dörren kom han att ofrivilligt lyssna till ett
samtal, som han icke velat höra.
— Om han inte stode i begrepp att resa sin väg, skulle
jag kunna förstå er vägran och även motstånd från er mans
sida. Men er man borde då stå höjd över detta, — sade
Betsy.
— Jag vill så inte för min mans skull utan för min
egen. Tala inte om detta! — hördes Annas upprörda
stämma svara.
— Ja, men ni kan ändå inte ha något emot att ta farväl
av en man, som för er skull velat skjuta sig...
— Just därför vill jag inte.
Alexej Alexandrovitj hejdade sig med ett förskräckt
och skuldmedvetet uttryck i ansiktet och ville oförmärkt
dra sig tillbaka. Men betänkande, att det icke skulle
överensstämma med hans värdighet, vände han åter tillbaka,
hostade ett tag och gick så mot sovrummet. Rösterna
tystnade, och han steg in.
Med det kortklippta, återväxande svarta håret borstigt
och tätt på det runda huvudet satt Anna klädd i en grå
nattrock på en liten divan. Såsom alltid vid åsynen av
hennes man försvann det livliga uttrycket med ens ur hennes
ansikte, — hon sänkte huvudet och såg oroligt på Betsy.
Klädd efter allra sista modet, i en hatt, som satt på hennes
huvud som en skärm över en lampa, och en blågrå klänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
