Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde delen
- XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XX.
Alexej Alexandrovitj tog med en bugning avsked av
Betsy i salen och återvände till sin hustru. Hon hade lagt
sig ned, men vid ljudet av hans steg reste hon sig hastigt i
den ställning hon förut intagit och såg på honom med
förskrämd blick. Han märkte, att hon gråtit.
— Jag är dig mycket tacksam för ditt förtroende för
mig, — sade han, och sedan han på ryska upprepat ungefär
samma fras, som han sagt till Betsy, satte han sig ned
bredvid henne. Då han talade ryska med henne och tilltalade
henne med »du», verkade detta »du» outhärdligt irriterande
på Anna. — Och jag är mycket tacksam för ditt beslut. Jag
anser också, att efter som han far sin väg, finns det inget
tvingande skäl för greve Vronskij att infinna sig här.
Förövrigt...
— Ja, jag har ju redan sagt det, varför återkomma till
det? — avbröt honom Anna plötsligt med en hetsighet, som
hon icke hann hålla tillbaka. — »Inget tvingande skäl», —
tänkte hon, — »skulle det vara för en man att komma och ta
avsked av den kvinna, han älskar, för vilken han velat gå
under och för vilken han fördärvat sitt liv, en kvinna, som
inte kan leva utan honom. Det skulle inte finnas något
tvingande skäl!» Hon tryckte hårt samman läpparna och
lät ögonens glimmande blick glida över hans storådriga
händer, som sakta gnedo sig mot varandra. — Låt oss aldrig
tala om detta, — tillade hon i lugnare ton.
— Jag har lämnat åt dig att avgöra denna sak, och
jag är mycket glad att se... — skulle just Alexej
Alexandrovitj till att fortsätta.
— Att min önskan överensstämmer med er, — infogade
hon hastigt, irriterad av att han talade så långsamt och
hon därtill på förhand visste, vad han skulle säga.
— Ja, — bekräftade han hennes ord, — och det var
högst olämpligt av furstinnan Tverskaja att blanda sig in i
de mest ömtåliga familjeangelägenheter. Särskilt som
hon...
— Jag tror inte på någonting, som pratas om henne, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0586.html
