- Project Runeberg -  Anna Karenina : roman i åtta delar (Agrell) / Förra bandet /
587

(1926) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Sigurd Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - XXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det, som han ämnade göra, var av ondo. Stepan
Arkadjevitj lade band på sig och blev herre över den ängslighet,
som kommit på honom.

— Jag hoppas, att du sätter lit till den kärlek jag hyser
för min syster och till den uppriktiga tillgivenhet och
aktning, jag känner för dig, — sade han rodnande.

Alexej Alexandrovitj stannade med ens utan att svara,
men hans ansiktsuttryck av undergiven offervillighet
etsade sig in i Stepan Arkadjevitjs medvetande.

— Jag tänkte, jag ville tala med dig om min syster och
ert ömsesidiga förhållande, — sade Stepan Arkadjevitj,
alltjämt kämpande med den för honom ovana
skygghetskänslan.

Alexej Alexandrovitj log sorgmodigt, såg en stund på
sin svåger, gick så utan att svara fram till skrivbordet och
tog därifrån ett påbörjat brev och räckte honom det.

— Jag tänker ständigt på detta. Se här, vad jag börjat
skriva. Jag antar, att jag skriftligen bättre kan uttrycka
mig och att vid ett muntligt framförande min närvaro skulle
irritera henne, — sade han och lämnade från sig papperet.

Stepan Arkadjevitj tog brevet. I villrådig undran
betraktade han en stund den andres grumliga ögon, som
orörligt stirrade mot honom, och började läsa:

»Jag ser, att min närvaro besvärar er. Hur svårt det
än har varit för mig att komma till visshet härom, inser jag
dock, att så är fallet och att det icke kan vara på annat
sätt. Jag gör er inga förebråelser, och Gud är mitt vittne,
att jag då jag sammanträffade med er under er sjukdom, av
all min själ fattade beslutet att glömma allt, som förefallit
mellan oss, och begynna ett nytt liv. Jag ångrar icke och
kommer aldrig att ångra vad jag gjort, men jag har
eftertraktat ett enda — ert väl, er själs välfärd, och nu ser jag,
att jag icke uppnått det. Säg mig själv, vad som kan ge er
verklig lycka och lugn för er själ. Jag ställer mig helt till
er viljas förfogande och anförtror mig åt er känsla för det
rätta.»

Stepan Arkadjevitj lämnade tillbaka brevet och fortfor
att betrakta sin svåger med samma uttryck av villrådighet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:26:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karenina/1/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free